The Smashing Machine är långt ifrån den typiska, glättiga sportfilmen om en hjälte som kämpar mot alla odds. Regissören Benny Safdie har istället skapat ett rått och närgånget porträtt av Mark Kerr, den legendariska MMA-fightern som dominerade sportens tidiga och mer oreglerade år.
Filmen lyckas fånga både den fysiska smärtan i buren och de inre demoner som hotar att rasera allt utanför den. Mark Kerr slogs inte bara mot motståndare i i ringen utan slogs också mot sina egna demoner och ett beroende av opioider, ett missbruk som har sin grund i bruk av smärtstillande efter matcher och träningar.
Dwayne Johnsons livs roll
Det går inte att prata om filmen utan att nämna Dwayne Johnson. Efter åratal av likartade actionroller i storskaliga produktioner kliver han här in i en karaktär med ett sällsynt djup. Han är nästintill oigenkännlig bakom proteser, men det är hans skådespeleri som imponerar. Johnson förmedlar en sårbarhet och en sorg som vi sällan ser hos en person av hans storlek. Hans tolkning av Kerrs missbruk och ensamhet känns genuint smärtsam.
Emily Blunt spelar Kerrs flickvän Dawn Staples, och deras kemi är filmens känslomässiga ankare. Hon undviker de vanliga klichéerna för rollen som ”den stöttande partnern” och ger oss istället en komplex bild av kärlek under extrem press.
Stil och regi
Benny Safdie behåller den intensiva och nästan klaustrofobiska stil som kännetecknade hans tidigare verk, men här finns också en ny sorts dämpat lugn. Scenerna från fighterna är obehagligt realistiska och saknar den koreograferade snygghet man ofta ser på film. Varje slag känns tungt och konsekvenserna av våldet är ständigt närvarande. Det här är långt ifrån actionfilmernas slagsmål där du kanapé kan se ett märke efter en längre uppgörelse. Här tår folk sönder och skadar sig.
Filmen utspelar sig under den tid då MMA fortfarande var en sport i lagens utkant. Denna miljö skildras med en grusig autenticitet som förstärker känslan av att dessa fighters var moderna gladiatorer utan skyddsnät. Inledningsvas fanns i stort sett inga regler, du fick bitas, peta folk i ögonen och sparka, även den som ligger ned.
Sammanfattning
The Smashing Machine är en film om beroende, maskulinitet och det pris man betalar för att vara bäst i en värld som inte bryr sig om vare sig hur du mår eller din hälsa, bara du kan ställa upp i nästa fight. Det är en tung film, som ofta nämndes i Oscars-sammanhang. Dwayne Johnson tippades att bli nominerad men när filmer, skådespelare och produktioner listades av akademien så finns The Slashing Machine bara med i en enda klass, för bästa makeup.
The Smashing Machine är en bra film, till och med en mycket bra film men den är, i ärlighetens namn inte i samma klass och kaliber som ”Sinners”, ”One Battle After Another” eller ”Bugonia”. När vi nu slagit in på ärlighetens stig så kan också sägas att Dwayne Johnsons skådespeleri inte i samma klass heller, så de uteblivna nomineringarna är trots allt ett rättvist betyg. Därför velade jag ett tag mellan en trea och en fyra i betyg och valde slutligen en fyra, det blir därför en något svag fyra.
|
Titel: The Smashing Machine |
Betyg
