Det händer ofta ute. En främling ser mig och bestämmer sig direkt. Som om det är så det fungerar, att man bara får komma fram och ta kontakt utan att fråga världen först.

Människan står bredvid och säger mitt namn, med den där rösten som betyder att det ska vara trevligt nu. Jag hör det, men jag låtsas som ingenting. Jag tittar åt sidan och låter blicken glida förbi främlingen, som om jag just fått syn på något mycket mer intressant längre bort.

Främlingen böjer sig ner. Det är alltid samma sak. En hand som kommer fram, en röst som blir ljusare, ord som inte betyder något för mig. Jag känner doften av parfym, tvål och en vardag som inte är min. Jag känner också doften av förväntan, den där otåliga som människor har när de vill att något ska hända direkt.

Jag är inte rädd. Jag har bara ingen brådska.

Jag står still och väntar. Jag låter främlingen vara nära utan att ge något tillbaka. Jag ser hur handen hänger kvar i luften, som om den väntar på att jag ska godkänna den. Jag kan godkänna den. Jag kan också låta bli.

Det är mitt val.

Ibland tar jag ett steg fram och nosar snabbt, bara för att registrera. Bara för att veta vem det är. Det räcker. Jag behöver inte mer. Jag behöver inte klappar, inte röster, inte att någon säger att jag är fin. Jag har redan en människa som säger det hemma, och det är mer än nog.

Främlingen skrattar ofta då, lite osäkert, som om det är ett skämt att jag inte kastar mig in i deras händer. Människan säger något om att jag är försiktig, eller att jag måste få komma fram själv.

Det stämmer.

Jag hälsar när jag vill. Jag hälsar när det känns rätt. Jag hälsar när världen är lugn nog att läsa.

Många människor tror att alla vill bli hälsade på hela tiden. De tror att det är artigt att klappa. De tror att vänlighet är något man tar för givet.

Jag tror att vänlighet är att låta någon vara ifred.

När vi går vidare känner jag hur kopplet blir lätt igen, som om luften släpper taget. Jag tittar inte bakåt. Jag har redan glömt främlingen. De var bara en doft som passerade.

Jag är Puck. Jag är inte ointresserad av världen.

Jag är bara väldigt selektiv med vilka delar av den jag släpper in.

Jag är Puck.