Steven Soderbergh har återigen bevisat att han är genrens okrönte konung när det kommer till teknisk precision och sval elegans. Filmen Black Bag är inte den typ av spionthriller som förlitar sig på öronbedövande explosioner eller evighetslånga biljakter. Istället bjuds vi på en högintelligent katt-och-råtta-lek där varje replikskifte bär på en laddning som känns i hela biosalongen (tv-fåtöljen).
Cate Blanchett och Michael Fassbender levererar rollprestationer som vibrerar av återhållsam intensitet. Deras kemi är både lockande och skrämmande i sin kyla.
Kastas in
Handlingen är intrikat men aldrig onödigt svåröverskådlig för den som är uppmärksam. Vi kastas in i en operation där gränsen mellan det personliga och det professionella har suddats ut helt och hållet. Soderbergh använder sitt karaktäristiska och kliniska bildspråk för att förstärka känslan av paranoia och isolation. Det är en film som litar på sin publiks intelligens och som belönar ett vaket öga för detaljer. Musiken och klippningen samverkar för att skapa en puls som sakta men säkert ökar under filmens gång.
Hantverk av högsta klass
Black Bag är en av årets mest sevärda filmer för den som uppskattar hantverk av högsta klass. Det är ett bevis på att spiongenren fortfarande kan kännas fräsch och angelägen när den hanteras med denna typ av fingertoppskänsla. Filmen lämnar efter sig en smak av både beundran och obehag vilket är precis vad man vill ha av ett riktigt bra drama.
Betyg
