Det fanns en tid när en ny produkt från Apple inte behövde en manual. Allt från den fysiska formen till knapparna i gränssnittet förklarade sig självt genom sin blotta närvaro.
Idag befinner vi oss i en annan verklighet. Vi lever i en tid av ”Feature Creep” där operativsystemen tyngs ner av funktioner som få har bett om, medan de fundamentala problemen lämnas olösta. Frågan vi bör ställa oss under 2026 är om Apple har blivit för stora för sitt eget bästa, eller om de helt enkelt har tappat kontakten med den användarvänlighet som en gång byggde deras imperium.
När tekniken står i vägen för användaren
Vi ser det tydligast i iPadOS. Apple har under åratal utrustat sina plattor med processorkraft som får de flesta bärbara datorer att blekna, bara för att sedan hålla tillbaka användaren med ett begränsat gränssnitt. Att försöka arbeta professionellt på en iPad har blivit en övning i tålamod, där man tvingas navigera genom märkliga lösningar som Stage Manager istället för att bara få använda det vi vet fungerar. Det är som att äga en sportbil men bara få köra den på en inhägnad parkeringsplats. Den stora utmaningen för det nya designteamet under ledning av Stephen Lemay är att sluta vara rädda för att göra iPad till den dator den faktiskt vill vara.
Artificiell intelligens eller bara en smartare assistent?
Lanseringen av Apple Intelligence är ett annat exempel på denna balansgång. Medan konkurrenterna rusar fram med kraftfulla chattbottar har Apple valt en mer försiktig och integrerad väg. Det är ett beslut som kan visa sig vara genialt om det leder till en assistent som faktiskt förstår sammanhang i vardagen, men det riskerar också att framstå som att företaget halkat efter på riktigt. Om Siri 2.0 inte levererar under året kommer kritiken att bli förödande. Användare vill inte ha fler utlovade framtidsvisioner, de vill ha teknik som fungerar här och nu utan att man behöver fundera på hur den gör det.
Tillbaka till rötterna
För att Apple ska återta sin position som teknikvärldens obestridda ledare krävs en återgång till det enkla. Det handlar om att våga rensa i menyerna, att våga erkänna när en designidé som Liquid Glass blir för rörig, och att framför allt lyssna på de användare som faktiskt använder enheterna för att skapa. Det grafiska gränssnittet i iOS 26.2 visar små tecken på bättring, men det krävs mer än bara transparensinställningar för klockan för att laga förtroendet. Vi behöver ett Apple som återigen vågar säga nej till tio halvdana funktioner för att istället kunna säga ja till en enda som är helt perfekt.
