Världen befinner sig mitt i ett fundamentalt skifte där fysiska produkter ersätts av abonnemang och licenser. Vi köper inte längre musikskivor, vi hyr tillgång till Spotify. Vi köper inte filmer, vi prenumererar på Netflix. Denna utveckling, ofta kallad tjänstefiering, har nu nått långt utanför underhållningsbranschen och in i våra bilar, verktyg och hushållsmaskiner. Frågan är vad som händer med vår frihet när vi inte längre äger tingen vi använder.
Bekvämlighetens höga pris
Tjänstemodellen säljs in med löften om enkelhet och lägre trösklar. Användaren slipper ansvar för underhåll, reparationer och teknisk föråldring. Det låter lockande att alltid ha den senaste mjukvaran eller att kunna byta bil efter behov. Denna bekvämlighet kommer dock med en dold kostnad i form av minskad kontroll. När du slutar betala försvinner tillgången omedelbart, oavsett hur länge du har bidragit till tjänsten. Du bygger aldrig upp något eget värde eller kapital.
Mjukvara som lås och bom
Dagens produkter är allt oftare beroende av molnbaserade tjänster för att fungera. En smart kaffebryggare eller en elbil kan i praktiken göras obrukbar genom en fjärrstyrd uppdatering eller om tillverkaren går i konkurs. Vi ser också hur företag börjar ta betalt för funktioner som redan finns inbyggda i hårdvaran, såsom sätesvärme eller snabbare acceleration. Detta skapar en märklig situation där du har köpt föremålet, men måste be om lov och betala extra för att använda dess fulla potential.
Rätten att reparera utmanas
När allt betraktas som en tjänst förändras även synen på reparationer. Om du inte äger produkten fullt ut, har du då rätt att skruva i den? Tillverkare använder ofta licensavtal för att förhindra oberoende verkstäder från att utföra service. Detta leder till en slit-och-släng-kultur där det är billigare att byta ut en hel enhet än att laga en enkel komponent. Miljöpåverkan blir enorm när livslängden styrs av affärsmodeller snarare än av produktens faktiska kvalitet.
Framtiden för det personliga ägandet
Samhället behöver diskutera var gränsen går för vad som ska få göras om till abonnemang. Det finns en risk för en framtid där endast de mycket förmögna har råd att faktiskt äga sin egendom, medan resten av befolkningen lever i ett konstant beroendeförhållande till stora teknikbolag. Balansen mellan tillgång och ägande är skör. Vi måste säkerställa att lagstiftningen hinner ikapp så att konsumentskyddet omfattar även de digitala bojor som tjänstefieringen för med sig.
