Manusförfattaren Toby Morton, känd från succéserien South Park, avslöjar nu att han ligger steget före den amerikanska administrationen.
Genom att förutse namnbytet på det anrika kulturcentret Kennedy Center i Washington D.C. lyckades Morton köpa upp de mest relevanta domännamnen månader innan de blev officiella.
Förutsåg namnbytet i augusti
Tidigare i år utsågs Donald Trump till ordförande för centret. Han aviserade snabbt planer på att ändra programutbudet och avlägsna styrelsemedlemmar för att stoppa vad han kallade ”woke-produktioner”. När styrelsen nyligen röstade för att döpa om byggnaden till Trump Kennedy Center, ägde Morton redan domänerna trumpkennedycenter.org och trumpkennedycenter.com.
Morton förklarar för Washington Post att det stod klart för honom redan när utrensningarna i styrelsen började att namnet förr eller senare skulle hamna på fasaden. Han planerar att använda webbplatserna för att spegla det han beskriver som en absurd tid.
Satir och juridiska påtryckningar
Domänägaren har ännu inte blivit kontaktad av administrationen för ett eventuellt köp, men han uppger att advokater har hört av sig med påståenden om att satir skulle vara olagligt. Morton menar dock att Kennedy Center är en kulturinstitution som ska hylla kultur snarare än enskilda personers varumärken, och att satir blir oundviklig när institutioner används för personlig marknadsföring.
Kulturarbetare protesterar
Namnbytet och det nya styret har mötts av starka reaktioner inom kulturvärlden:
-
Musikalklassikern Hamilton ställde in sina planerade föreställningar vid centret.
-
Musikern Chuck Redd avbokade sin julkonsert i protest mot namnbytet.
-
Under ett besök på centret i juni möttes Donald Trump av burop och dragshowartister.
South Park fortsätter håna makten
Samtidigt fortsätter South Park att generera rubriker genom att driva skoningslöst med presidenten i den senaste säsongen. Serien placerade sig på 14:e plats när tidningen NME listade årets bästa tv-serier 2025. Recensionen betonar att seriens förmåga att provocera Vita huset visar att satir fortfarande har en viktig roll att spela, även efter nästan tre decennier i rutan.
