SVT:s dramatisering av Karin Smirnoffs hyllade debutroman ”Jag for ner till bror” tar oss med till den fiktiva byn Smalånger i Västerbotten och så här i elfte timmen levererar SVT årets bästa svenska tv-serie.
Berättelsen, som har adapterats för tv av manusförfattaren Karin Arrhenius, kretsar kring Jana Kippo som återvänder till sin barndomsby för att se till sin alkoholiserade tvillingbror, Bror.
Det första som slår tittaren är den visuella tonen. Regissören Sanna Lenken (tidigare känd för bland annat Tunna blå linjen och Comedy Queen) fångar det karga och råa landskapet på ett sätt som speglar karaktärernas inre tillstånd. Det är en plats märkt av tungt arv, gamla oförrätter och tystnadskultur. Produktionen lyckas behålla bokens säregna atmosfär, där våld och ömhet existerar sida vid sida.
Syskonskap
Skådespelarinsatserna bär produktionen och regissören har lyckats samla en stark trio i spetsen. Amanda Jansson gör rollen som Jana Kippo med en imponerande balans mellan styrka och sårbarhet. Hennes samspel med Rasmus Johansson, som gör sitt stora genombrott i rollen som den trasige brodern Bror, är seriens bultande hjärta. Det är en skildring av ett syskonskap som är både destruktivt och absolut nödvändigt för överlevnad. Jakob Öhrman kompletterar trion i rollen som den gåtfulle John, en karaktär som tillför en obehaglig men fascinerande nerv till berättelsen.
Manusförfattarna har gjort ett solitt jobb med att översätta Smirnoffs speciella prosa till rörlig bild. Det är en utmaning då boken saknar traditionell interpunktion, punkter, kommateckan, och har ett mycket eget driv, men i tv-versionen har man i stället låtit pauser, blickar och det norrländska lugnet tala.
Gripande drama
”Jag for ner till bror” är ingen lättsam historia. Den berör tunga ämnen som missbruk, övergrepp och skuld. Men genom att våga stanna kvar i det smärtsamma blir resultatet ett gripande drama som känns både autentiskt och djupt mänskligt.
Betyg
