Beas (Cailey Fleming) pappa måste genomgå en svår hjärtoperation. Han (John Krasinski) , försöker hålla hennes humör uppe med skämt och små uppträdanden som hon inte längre tycker att hon behöver. Hon är för gammal för ppapans skömt och jon är för gammal för låtsaskompisar, tror hon.
Berättelsen följer Bea, som tillfälligt bor hos sin farmor i Brooklyn medan hon väntar på besked om pappans tillstånd. Hon har tidigare förlorat sin mamma och bär redan på en rädsla för att förlora ännu mer. Det gör att hon är mottaglig för de låtsaskompisar som börjar dyka upp omkring henne. Bland dem finns den fjärilsliknande Blossom och den stora, vänliga gestalten Blue, som i sin tur visar sig vara en av många övergivna fantasifigurer som inte längre behövs av de barn som en gång skapade dem.
Figurerna
Bea lär känna Cal (Ryan Reynolds) , en granne som verkar vara den enda vuxna som också kan se figurerna. Han visar henne ett gömt samhälle av låtsaskompisar som slagit sig ned i Coney Island, där de lever vidare med gruppterapi, gymnastikpass och en vardag som blivit deras eftersom ingen längre minns dem. Där finns bland andra Lewis, en äldre nallebjörn som håller samman gruppen. Bea och Cal bestämmer sig för att försöka återförena figurerna med de människor som en gång skapade dem.
Filmen är noggrant genomarbetad när det gäller detaljer. Miljöerna är fulla av små visuella idéer och figurerna är utformade med variation och fantasi. Många av dem förekommer bara kort, men de är tillräckligt särskiljande för att skapa en känsla av en större värld som funnits där länge. Ett av filmens mest påkostade avsnitt är en fantasisekvens där Bea utsätter Cal för en rad prövningar som blinkar till allt från musikvideor till klassiska musikalfilmer.
Stilen
Stilen ligger nära många andra filmer som behandlar fantasifigurer och barndomsminnen, vilket gör att vissa delar känns igen. Tonen växlar ofta och ibland snabbt, vilket gör berättelsen mindre stabil än den skulle kunna vara. Filmen håller sig ändå samman genom relationen mellan Bea och de figurer hon möter, och den visar hur starkt bandet mellan barnets föreställningsvärld och verkligheten kan vara, särskilt när livet förändras.
IF – Låtsaskompisar är en berättelse om vad människor lämnar bakom sig och vad som blir kvar när man går vidare, skildrat genom ett barns försök att förstå en tid som är både osäker och fylld av minnen.
|
IF – Låtsaskompisar Regi: John Krasinski |
Betyg
