En vän reste nyligen tvärs över landet för att fira jul med släkten. Den vanliga stressen med högtidsresor brukar i vanliga fall vägas upp av att se barnen umgås med sina morföräldrar. I år var det annorlunda. Barnen var inte problemet, utan det var den äldre generationen som var helt absorberad av sina telefoner och kändes frånvarande.
Detta är ingen isolerad händelse. Under de senaste åren har berättelserna blivit allt fler från vuxna barn som oroar sig över sina föräldrars skärmtid. På internetforum ställs frågan numera öppet om en hel generation pensionärer har blivit beroende av sina mobiler. Det är en slående vändning. Tidigare har oron nästan uteslutande handlat om hur barn och unga påverkas av tekniken.
Debatten om skärmtid utmålar ofta barn som viljelösa offer för teknikjättarnas algoritmer. Nu ser vi dock att problemet finns i båda ändarna av åldersspannet. I stället för en barndom som kretsar kring mobilen har vi fått en telefonbaserad pension. Det som förr var en stund för närvaro och familjegemenskap har för många förvandlats till ännu en stund av ändlöst skrollande.
Läs mer på: The Atlantic
