Sociala medier har utvecklats till något som närmast liknar en självspelande kaosmaskin, där ingen längre styr utvecklingen och där varje plattform drivs av algoritmer som belönar det som skapar mest rörelse, mest känslor och mest konflikt.
Det som en gång var tänkt som ett sätt för människor att hålla kontakt har gradvis förvandlats till ett system som ständigt förstärker det som väcker ilska eller uppmärksamhet. Det märks i varje flöde där helt vardagliga inlägg snabbt kan förvandlas till små stormar, eftersom algoritmerna inte bryr sig om sammanhang, intentioner eller rimlighet. Det enda som betyder något är hur länge du stannar kvar, hur mycket du reagerar och hur ofta du återvänder.
Utvecklingen
Den här utvecklingen har gjort att det offentliga samtalet inte längre är styrt av vad som är klokt eller viktigt, utan av vad som skapar störst friktion. Det är därför ett skämtsamt klagomål, en ironisk kommentar eller en missförstådd mening kan generera flera dagars diskussioner, samtidigt som större och mer betydelsefulla frågor drunknar i tempot. Algoritmer förstärker varje liten gnista tills den liknar en brand, och människor hamnar i centrum för debatter som de själva aldrig avsåg att starta. Det är ett system som premierar att du reagerar först och tänker sedan, vilket gör att plötsliga utbrott, missuppfattningar och förenklade sanningar får ett oproportionerligt genomslag.
Det gör också något med människors beteenden. När användare märker att plattformarna belönar starka uttryck, blir det lockande att vara mer dramatisk, mer indignerad och mer upphetsad än vad situationen egentligen kräver. Det händer inte för att människor nödvändigtvis vill bli mer extrema, utan för att systemet subtilt styr dem i den riktningen. När varje interaktion mäts, jämförs och presenteras som en siffra är det svårt att inte påverkas. Det skapas en kultur där tystnad uppfattas som osynlighet och där eftertänksamhet riskerar att försvinna i mängden.
Kasomaskinen
Kaosmaskinen fortsätter sedan själv. Den behöver inte längre någon som matar den med bränsle, eftersom den genererar sina egna incitament. Ju mer engagerade användarna blir, desto mer belönas beteenden som i längden gör plattformarna mer oförutsägbara. Det är ett ekosystem där inget längre landar ordentligt. Det går inte att stanna upp, reflektera eller backa tillbaka. Allt rullar vidare i en takt som gör att människor ofta känner att de tappat kontrollen över sitt eget sätt att kommunicera.
Det här har också förändrat hur vi uppfattar varandra. När varje ord, bild och kommentar förstoras genom algoritmernas linser blir det svårare att tolka intentioner och nyanser. Människor som aldrig skulle höja rösten i ett vanligt samtal är plötsligt mitt i konflikter de själva inte känner igen sig i. Plattformarna har skapat en sorts digital akustik där varje ljud studsar tillbaka med större kraft än det avsågs ha. Det är inte längre individerna som väljer formen för samtalet, utan de regler som plattformarna byggt in i sina system.
Kliva av
Det är därför sociala medier i dag ofta känns mindre som en plats för möten och mer som ett spel där ingen riktigt kan vinna. Människor försöker hålla jämna steg med något som ständigt accelererar, samtidigt som de intuitivt vet att tempot är ohållbart. Ändå fortsätter de att delta, eftersom alternativen är få, och för att det är svårt att helt kliva av utan att samtidigt förlora kontakten med stora delar av den digitala världen.
När sociala medier började utvecklas var förhoppningen att tekniken skulle föra människor närmare varandra. Men när plattformarnas arkitektur nu styr den intellektuella och emotionella rytmen i vardagen har resultatet blivit ett samtal där ljudnivån ständigt höjs. Det som saknas är inte engagemang, utan lugnet som krävs för att förstå vad som faktiskt sägs. Sociala medier har blivit en scen där reaktionerna är större än innehållet och där tempot blivit viktigare än riktningen. Det är en utveckling som påverkar hur människor uttrycker sig, hur de tolkar andra och till slut hur de tänker.
Reaktioner
Om kaosmaskinen fortsätter i samma riktning kommer framtidens digitala samtal att styras ännu mer av det som väcker omedelbara reaktioner och ännu mindre av det som långsamt bygger förståelse. Det är en utveckling som gör det svårare att ha verkliga diskussioner, men desto enklare att skapa fler små stormar. Och kanske är det just det som gör att många känner att något i grunden förändrats. Sociala medier är inte längre en spegel av världen, utan en maskin som förstorar, förvränger och accelererar varje ljud tills det knappt går att känna igen.
Läs mer
Sociala medier tappar greppet – närmare sig en era sitt slut?
