De första avsnitten av den avslutande säsongen fortsätter exakt där förra säsongen slutade, utan lång startsträcka. Hawkins är redan skadat och öppningarna mot Upside Down är inte längre något som ligger djupt under ytan. Serien gör tidigt klart att hotet nu är permanent och att staden befinner sig i ett tillstånd som inte går att reparera med små insatser.
Den här gången finns inte möjligheten att återgå till ett normalt liv efter katastrofen, vilket ger inledningen en mer konkret tyngd än tidigare. Det blir en rivstart.
Två linjer
Handlingen drivs främst av två linjer. Den ena följer gruppen i Hawkins som försöker förstå de förändringar som sker i den spruckna gränsen mellan världarna. Det handlar om faktiska fenomen i staden, som vibrationer, ljusfenomen, nya vägar in i sprickorna och konsekvenser som märks i människors vardag. Den andra linjen följer Eleven som återigen tvingas konfrontera sitt förflutna, men nu på ett mer direkt sätt än tidigare. Hon möter nya fragment från laboratorietiden och serien ger klarare besked om vad som faktiskt hände där.
Tydliga funktioner
Gruppen är mer åtskild än i någon tidigare säsong, men skillnaden är att separationerna nu har tydliga funktioner i handlingen. De undersöker olika pusselbitar som faktiskt leder åt samma håll. I början kan det upplevas som att avsnitten hoppar mellan platser, men varje miljö driver ett specifikt spår i huvudmysteriet.
Säsongen bygger också mer direkt vidare på Vecnas närvaro. Istället för att använda honom som ett dolt eller delvis frånvarande hot är han nu en aktiv del av handlingen. Det märks i tydliga scener där hans påverkan syns i fysisk förändring av miljöer och i möten där karaktärer faktiskt riskerar att dö, inte bara jagas. Det gör att faran känns mer konkret och inte bara emotionell.
Avsnitten lägger också större vikt vid att knyta ihop detaljer som pågått i bakgrunden i flera år. Det är den sista säsongen och nu ska alla lösa trådar vävas samman. Det gäller framför allt äldre statliga experiment, vad som hände med patienterna från projektet där Eleven växte upp, och hur hela portsystemet egentligen fungerar. Serien ger tydligare besked om mekaniken bakom världarna, vilket många tittare väntat på sedan första säsongen.
Handlingsdriven
Som helhet är inledningen mer handlingsdriven och mindre nostalgiberoende än tidigare. Serien lutar sig inte lika tungt på 80-talsreferenser utan fokuserar istället på att föra handlingen framåt mot ett slut där alla frågor faktiskt ska få sina svar. Det gör att avsnitten känns mer fokuserade och bygger upp en tydlig riktning mot finalen.
Stranger Things håller formen, tempot, spänningen och innehållet även efter fem säsonger. De här första avsnitten av den sista säsongen startar som sagt med en rivstart och nu ska allt bindas ihop, kopplas ihop och förklaras. Den resan har bara inletts.
|
Titel: Stranger Things säsong 5, del 1 |
