Så har ett av årets mest förhandsbokade album landat på våra streamingtjänster – Taylor Swifts tolfte studioalbum The Life of a Showgirl. Här rör sig Swift bort från det mörka och introspektiva i The Tortured Poets Department och kliver i stället in i en mer glittrande och lekfull värld.

Temat kretsar kring livet bakom ridån – glamouren, kostnaden och den ständiga kampen mellan scenens ljus och skuggorna utanför.

Påkostad

Produktionen är påkostad och markerar en återkomst för samarbeten med Max Martin och Shellback. Resultatet är ett ljudlandskap som blandar polerad pop med inslag av soft rock och lätt orkestrering. Estetiken följer showgirl-temat rakt igenom, med orangea färgtoner, teatraliska drag och ett visuellt uttryck som flirtar med både Hollywoods gyllene era och modern scenkonst.

Albumets starkaste låtar – som The Fate of Ophelia, Elizabeth Taylor och Opalite – kombinerar Swifts förmåga att väva berättelser med starka melodiska krokar men titellåten sticker inte ut och känns inte som en given pophit trots samarbetet med Sabrina Carpenter. Överhuvudtaget så är detta ett album som känns mera medelmåttigt utan låtar som fastnar direkt.

Proffsig produktion

The Life of a Showgirl är en proffsig produktion, här finns inga givna hits, ingenting som faller ur ramen även om låtar som Wi$h Li$t, Wood och Cancelled! upplevs mer ytliga och lite mera spretiga. The Life of a Showgirl är ett album från en artist som vuxit slug så stor att hon styr och kontrollerar alla delar av det som hon bjuder publiken på.

Den nya skivan är ett mer lättsamt och bitvis energiskt kapitel, som glimmar till i sina bästa stunder men som sammantaget känns ovanligt försiktigt – professionellt medelmåttigt, om uttrycket tillåts.

Betyg

Läs mer

Taylor Swift krossar rekord på Spotify med fem miljoner förhandsbokningar