Här är tv-serierna jag avskyr – berättelser som lovar mycket men levererar mest tomhet. De är överproducerade, självupptagna och fyllda av karaktärer som aldrig utvecklas, bara upprepar sig.
Några försöker vara smarta, andra tror att cynism är djup, men gemensamt är att de saknar hjärta. De säger inget om världen, bara något om sin egen förtjusning i att låta som om de gör det. Det här är serierna jag inte rekommenderar någon att se.
Curb Your Enthusiasm följer Larry David, en version av honom själv, i en vardag fylld av små sociala katastrofer. Serien skildrar hur en till synes trivial kommentar, en missuppfattning eller ett överdrivet principfast beteende kan få allt att spåra ur. Handlingen rör sig mellan improvisation och precision, där varje avsnitt bygger på en spiral av pinsamheter och komiska sammanbrott. Bakom den torra humorn finns en studie i mänsklig fåfänga och oförmågan att läsa situationer. Det är både absurd vardagskomik och ett porträtt av hur svårt det är att leva efter sina egna regler.
En gapig, gubbjävel som hela tiden ställer till det för sig. Nej, det är inte i närheten av vare sig underhållning eller roligt.
Murdaugh: Death in the Family är en dramatisering av den verkliga historien om Murdaugh-familjen i South Carolina, där ett nät av lögner, mord och maktmissbruk rullas upp steg för steg. Serien följer familjens överhuvud Alex Murdaugh, en respekterad advokat vars fasad spricker när hans fru och son hittas döda. Händelsen blir startpunkten för en kedja av avslöjanden som blottar en kultur av korruption, beroende och förfall inom en familj som länge stått över lagen. Genom återblickar, rättssalar och möten med en alltmer desperat huvudperson blir serien en berättelse om girighet, kontroll och hur makt förvrider allt den rör vid.
Det finns tillräckligt med dokumentärer, filmatiseringar och dramatiseringar om den här familjen – världen behöver inte en till.
Frasier följer psykiatern Frasier Crane som återvänder till sin hemstad Seattle efter en skilsmässa och börjar ett nytt liv som radiopsykolog. Serien skildrar hans försök att balansera intellektuell fåfänga med vardagens trivialiteter, ofta med komiska resultat. Förhållandet till fadern Martin och brodern Niles blir seriens kärna – tre män som älskar varandra men sällan förstår varandra. Vardagskonflikter, kulturella krockar och sociala missförstånd förvandlas till finmejslad dialog och precis timing. Under humorn finns också en melankoli över ensamhet, åldrande och behovet av att bli sedd. Det är en komedi om språk, stolthet och mänsklig bräcklighet, lika intelligent som varm.
Två rika, bortskymda bröder som försätter sig i dåliga situationer bara därför att deras långa akademiska utbildningar inte lärt dem att fungera bland vanligt folk – jag hatar Frasier. Hunden är undantaget.
The Girl from Plainville bygger på den sanna historien om Michelle Carter och det uppmärksammade rättsfallet där hon anklagades för att ha uppmanat sin pojkvän till självmord via sms. Serien följer hur relationen mellan de två växer fram genom meddelanden, fantasier och ensamhet, och hur gränsen mellan verklighet och manipulation gradvis suddas ut. Den visar hur psykisk ohälsa, beroende och bekräftelsebehov kan skapa ett farligt samspel där ord får dödliga konsekvenser. Med lågmäld ton och återhållsam skildring undersöker serien hur en tonårsförälskelse förvandlas till tragedi och hur samhället försöker förstå vad skuld egentligen betyder.
Elle Flanning är utmärkt i tv-serien, så bra att hon helt fyller rollen som, en av en självupptagen snorunge – den typen som jag kan gå omvägar för att slippa att möta.
WeCrashed berättar historien om coworkingbolaget WeWork och dess karismatiske grundare Adam Neumann, vars vision om att förändra sättet människor arbetar på förvandlades till ett av Silicon Valleys mest spektakulära sammanbrott. Serien följer hur idéer om gemenskap, kreativitet och entreprenörskap gradvis ersätts av girighet, hybris och självbedrägeri. I centrum står relationen mellan Adam och hans fru Rebekah, där kärlek och affärsambition smälter samman till något destruktivt. Skildringen rör sig mellan dröm och katastrof, och visar hur en berättelse om framgång kan bli en studie i illusion, karisma och det farliga i att börja tro på sin egen myt.
En skitsnackarartist, en sån som det går tretton på ett dussin av i USA. Jared Leto så så bra i den här tv-serien att jag mest av allt önskar att få slå honom på käften. Såna tv-serier är det inte bra att se.
Succession handlar om familjen Roy, ägare till ett globalt medieimperium där makt, pengar och prestige är allt som räknas. Serien kretsar kring patriarken Logan Roy, vars sviktande hälsa sätter igång en brutal kamp mellan hans barn om vem som ska ta över företaget. Varje avsnitt rör sig mellan iskall affärsstrategi och känslomässigt förfall, där familjens lojalitet ständigt vägs mot personlig vinning. Dialogen är skarp, miljöerna lyxiga och maktspelet skoningslöst. Under ytan handlar det inte bara om affärer utan om kärlek, bekräftelse och rädslan för att bli oviktig. Det är ett drama om arv och kontroll, där alla förlorar oavsett vem som vinner.
Orkar du med en stenrik, dysfunktionell familj till? Jag gör det inte.