En Finlandsfärja förvandlas till klaustrofobisk mardröm

Färjan på SVT är en svensk skräckserie som vågar ta ett till synes udda koncept på fullaste allvar. Historien utspelar sig ombord på en Finlandsfärja där något oförklarligt sker under natten. Bland passagerarna finns familjer, ungdomar och personal som alla snart upptäcker att något hungrar bland dem – bokstavligen.

Serien bygger på Mats Strandbergs roman med samma namn och bär tydligt spår av hans känsla för vardaglig realism mitt i det övernaturliga. Miljön känns igen: buffén, karaoken, taxfreehyllorna och den långsamma rörelsen över havet. När mörkret faller blir det som annars är banalt plötsligt hotfullt. Den klaustrofobiska känslan av att vara instängd på ett fartyg utan flyktväg används skickligt.

Starka insatser

Skådespelarna gör starka insatser, särskilt Björn Bengtsson i rollen som den avdankade artisten Dan Appelgren. Han lyckas väcka både sympati och obehag, en kombination som bär mycket av dramat. Kolbjörn Skarsgård gör vampyren Walter till något mer än en karikatyr. Det finns sorg i monstret, och det ger serien ett oväntat djup.

Det visuella arbetet är genomtänkt. Ljussättningen fångar den metalliska känslan av färjans korridorer, medan havet utanför blir en egen karaktär – stilla, mörkt och oberäkneligt. Effekterna är återhållsamma men effektiva. Blodet används sparsamt och blir mer symboliskt än chockerande.

Social realism

Seriens styrka ligger i blandningen av skräck och social realism. Den visar människorna ombord som små världar i sig: personalen som bär hemligheter, passagerare som flyr något, par som försöker rädda relationer. Vampyrerna blir en spegel för allt det som redan är trasigt.

Färjan är inte en perfekt serie, men den är modig. Den visar att svensk tv kan skapa skräck med själ, utan att förlita sig på överdrivna effekter eller ironi. Det är en berättelse om rädsla, skuld och överlevnad, inramad av den mest svenska av alla miljöer – en natt på Östersjön.

Betyg