Down Cemetery Road på Apple TV+ är en mörk, brittisk thrillerserie som blandar konspiration, skuld och sarkasm på ett sätt som sticker ut i floden av genretitlar. Serien bygger på Mick Herrons debutroman och är ett slags syskon till författarens mer kända Slough House-böcker.
Stilen känns igen – cynismen, de bittra replikerna och de trasiga människorna som försöker hitta en plats i ett samhälle där ingenting längre går att lita på.
Handlingen
Handlingen följer Sarah Tucker, spelad av Emma Thompson, som efter en explosion i sitt grannskap börjar nysta i vad som egentligen hänt. Hon upptäcker snart att händelsen döljer något mycket större än en olycka. Utredningen leder till försvunna barn, gamla underrättelsesynder och en rad människor som är villiga att dö för att bevara hemligheter.
Rollbesättningen är en av seriens starkaste sidor. Thompson gör en intensiv och samtidigt lågmäld tolkning av en kvinna som både söker mening och hämnd. Runt henne finns ett galleri av biroller där särskilt Stephen Dillane utmärker sig som en före detta agent med fler lager än serien hinner skala fram.
Långsamt
Tempot är långsamt men medvetet. Serien låter scenerna andas, vilket förstärker känslan av obehag. Fotot är genomgående mörkt, nästan gråblekt, och ljudbilden bär på en dov oro som aldrig riktigt släpper taget. Varje detalj känns kontrollerad, som i en gammal brittisk spionfilm där sanningen alltid är en skugga längre bort.
Dialogen är sylvass. De torra replikerna fungerar som små stick av humor mitt i misären. Serien undviker de övertydliga förklaringarna och förlitar sig i stället på publikens tålamod. Det kräver koncentration men belönar den som håller sig kvar.
Down Cemetery Road är ingen publikfriande thriller. Den är en berättelse om svek, trötthet och hur långt människor är beredda att gå för att dölja det förflutna. Resultatet är en ovanligt välspelad, melankolisk och tätt regisserad serie som visar att Apple TV+ vågar satsa på vuxet berättande utan snabba kickar.
Betyg
