Det blir en fortsättning, det ska byggas batterier i Skellefteå – amerikanska Lyten köper Northvolts konkursbo och ska starta upp verksamhet igen redan i höst. Det betyder att tusentals kan få tillbaka sina jobb och en hel stad drar en lättnadens suck.
Northvolts konkurs, den största i sitt slag, och den största i svensk historia, med ett beräknade skulder på i storleksordningen svindlande 80 miljarder kronor, innebar att en av Europas största industrisatsningar, och det som skulle bli utvecklingen av gröna näringar i norra Sverige gick i stöpet. Olyckskorparna kretsade runt det stora fabriksbygget och skränade ”Vad var det vi sa?” och här och var runt i Sverige hade en del svårt att dölja sin skadeglädje.
Professorer dömde ut projektet för det vet ju alla att lärare på universitet de kan och vet allt och de har startat massor av fabriker, drivit massor av företag – de vet, de kan. Speciellt mycket visste de när krisen kom, när produktionen inte fick fart och Northvolts kassa började att sina. Då visste de extra mycket och medierna frossade i deras citat fast professorerna, docenterna och nationalekonomerna inte visste hur många som bodde i Skellefteå, att de flesta hade flyttat hit, att de bodde här och att det inte alls handlade om ”fly in, fly out”
Gröna näringarna
Det som ofta glöms bort i sammanhanget är att de gröna näringarna, batterier, stål och allt vad det nu är handlar om mer än om Boden, Skellefteå eller andra orter. När det gäller batterier så handlar det om mer än om Skellefteå och Sverige – det handlar om hela Europas beroende av Kina.
Hade det inte blivit någon fortsättning så hade Skellefteå klarat sig och överlevt ändå. Den här industristaden har överlevt nedgångar i gruvindustrin, nedlagda fabriker och lågkonjukturer förr. Visst, bostadspriserna, som som medierna aldrig tycks upphöra att vara intresserade av, hade rasat, arbetslösheten hade fortsatt att ligga på en hög nivå och Skellefteås tillväxt hade stannat av men Skellefteå hade inte gått i konkurs.
För Sverige och Europa hade det inneburit att fortsatt starkt beroende av Kina när det gäller att förse marknaden med batterier. De batterier som vi ska ha i våra bilar, drönare, mobiltelefoner och datorer. Framtiden om du så vill.
Vad som gick fel
Vad som gick fel med Northvolt får andra bedöma, alla de som snabbt kan hoppa mellan att vara insatta kärnkraftstekniker, sylvassa diplomater med djupa kunskaper om konflikten på Gazaremsan, till att vara experter på vaccin. De som alltid vet och som tidigt kunde bedöma hela detta gigantiska industriprojekt och som dömde ut hela satsningen.
De som inte vågar, inte vill och som aldrig i hela sitt liv satsat egna pengar på något som de tror på, som de brinner för och som de hoppas ska bli något. För den som någon gång har gjort det vet att det kan gå åt pipsvängen men att det i så fall bara är att ladda om och försöka igen. Under alla mina år som en av alla de som jobbade för att Skellefteå AIK skulle ta sig tillbaka till dåvarande Elitserien fanns ett mål och en benhård vilja. Vi gick till kval, föll i semifinaler, åkte ut i ”sudden” i finalserien och vi fick veta att AIK alltid var laget som var sämst när det gällde. Till slut tryckte vi upp t-shirts med texten ”Nästa år, då jäv….”.
Frälsaren
Är då amerikanska Lyten räddningen och frälsaren?
Det vet vi inte. Det får vi se och vi är lite mera luttrade, vi är kanske lite mera skeptiska och det råder inte riktigt samma uppsluppna stämning som när beskedet kom att Europa största batterifabrik skulle byggas just här, i Skellefteå.
Det vi vet är att Lyten har sagt att det blir en fortsättning. Fabriken ska startas upp, tusentals kan få tillbaka sina jobb och det vi vet är att det inte är slut, ännu.
Sen finns det massor av frågor som inte kommer att få något svar, just idag. Tids nog kommer olyckskorparna att lyfta och domedagskullen* utanför fabriken kan få ta emot alla de som alltid vet att ”det inte kommer att gå”.
Alla vi andra, drar en lättnadens suck, gläds åt beskedet och håller tummarna för att det ska lösa sig och att alla de som om från världens alla hörn ska få tillbaka sina jobb så att de kan stanna kvar här. För ett Skellefteå där det pratas alla omöjliga och omöjliga språk, överallt, är en mycket roligare stad. Ett Skellefteå med ett utbud av fler restauranger än ”bara” pizza. hamburgare och kinamat är en mycket roligare stad. Ett Skellefteå med folk från överallt är en mycket roligare stad.
Så nu spottar vi i nävarna för ”Nästa år, då jäv….”, och då handlar det både om ishockey och om en batterifabrik.
*Det finns faktiskt en liten kulle utanför fabriksområdet som fått namnet ”Domedagskullen”.
