Det finns något fascinerade med att tvinga sig igenom en riktigt usel film och då menar jag inte en B-rulle, en C-rulle utan en av de där riktigt dåliga kopiorna av en storfilm, som kastar in namn och som lägger merparten av budgeten på trailern.
I brist på annat (det regnade ute) så föll valet på Arctic Armageddon, som du hittar på Amazon Prime Video, men se den inte. Du får inte tillbaka tiden du slösat bort och det här är ett cineastisk haveri av episka proportioner. Det är så dåligt, på alla plan, skådespelare, manus, hela historien, scenografi – om du kan kalla draperier av plast för scenografi.
Efter en jordbävning under vatten så sjunker världens temperatur, snabbt och nu står hela jordens hopp till att en ubåt lyckats peta ned en bomb i kratern djupt under istäcket. Varför temperaturen sjunker och varför en bomb ska fixa allt är petitesser som manusförfattarna inte brytt som att förklara. De slänger in en geolog, som befordras till amiral därför att det kan snubben, Secretary Carter (Patrick Labyorteaux), som leder räddningsoperation göra ”i ett krisläge”.
Geologen, Dr. Rebecca Woods (Lindsey Marie Wilson) tar sig till ubåten och dess kapten, Price (Joe Finfera) som nu alltså ska ta sig in under isen, ta sig fram till kratern och få ned en bomb i hålet, en K-bomb. Ni fattar en riktig, rejäl bamsig K-bomb!
Kryckor
Dialogen går på kryckor och du serveras scener med höjdpunkter som:
– Hittar du dit?
Frågan ställs av kaptenen när geologen ska gå iväg för att göra vad geologer nu gör. Till saken hör att de alltså är på en ubåt där minst 50 % av tänkbara riktningar är spärrade av naturliga skäl. Du kan gå framåt, eller bakåt.
Joe Finferas insats kan sammanfattas med ”Damage Report” som han säger otaliga gånger medan han trycker in en knapp på väggen som han talar i, för det vet ju att att kommunikation på en ubåt görs via knappar i en vägg. De knappar sitter strax intill vippbrytarna som styr alla torpeder och strax intill de billiga kontorsstolarna där navigatören och den som håller i ratten och styr sitter. Behöver jag tillägga att miljön och scenografin inte är övertygande?
Det finns inga radarskärmar, inga skärmar alls faktiskt de som utger sig för att styra ubåten sitter och tittar rätt in i väggen (jo, på riktigt).
Kisar
Kaptenens skådespeleri inskränker sig annars till att han kisar. Varför du behöver göra det i en ubåt under vatten?
Ubåts-scenografin slås dock av den korridor, som de som styr hela operationen av outgrundlig anledning måste färdas via medan de slår på och slår av och flyttar någon slags värme kablar som ska värma dieseln – fråga inte. Korridoren består av plastskynken och skyddsdräkterna, som ska skydda mot praktiskt taget allt, framför allt den livsfarliga kylan är så tunna att du ser kläderna under.
Hur det går – jodå, bomben spränger hålet och hela världen är en glad operett.
Finns det då ingenting som är bra?
Jo, drönarsekvensen i inledningen när de flyger in över spegelblankt vatten, mot en båt som inleder filmen – den scenen är ganska vacker men det är också allt, så ska du se det filmen har att erbjuda som höjer nig något över resten så de de 20 första sekunderna, sen kan du slå av.
