En svensk ministers nära anhörig, minderårig, är aktiv i högerextremistiska kretsar. Hur ska svenska medier rapportera det?
Det enkla svaret är att rapportera rakt av, berätta vem det är, vad som har hänt därför att det handlar om en folkvald, en offentlig person.
Nu finns det en minderårig här, som inte är en offentlig person och det ska vägas in i beslutet om ministern ska namnges eller inte.
Publicitetsregler
Svenska medier, som anslutit sig till det pressetiska systemet har satt samman ett regelverk:
Ge korrekta nyheter
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
3. Kravet på saklighet gäller alla delar av en publicering, såväl innehåll som form och presentation.
4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte används på ett missvisande sätt.
Var generös med bemötanden
5. Felaktig sakuppgift ska rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående ska, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle ska publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.
6. Uttalanden från Mediernas Etiknämnd bör publiceras enligt de riktlinjer som Medieetikens Förvaltningsorgan (MEFO) fastställer. Klandrat massmedium ska erlägga fastställd expeditionsavgift.
Respektera enskildas privatliv
7. Överväg noga publicitet som kan kränka enskildas privatliv. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.
8. Iaktta stor försiktighet vid rapportering om självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om respekt för enskildas privatliv.
9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.
10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Var varsam med bilder
11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial.
12. Tänk på att bildmontage eller förändring av bilder kan uppfattas som vilseledande. Ange alltid tydligt om en bild förändrats.
Hör båda sidor
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material, tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.
Var försiktig med namn
15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.
16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.
17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.
Det som kan te sig självklart kan i själva verket handla om rätt svåra avväganden. I det här fallet så ska allmänintresset vägas mot den enskilde, en minderårig.
Kom också ihåg att varje enskild media,. varje tidning, tv-kanal och radiokanal ska göra en egen prövning. Vad andra medier har kommit fram till beslut är egalt så det spelar ingen roll att den konkurrerande tidningen, tv-kanalen eller radio-kanalen, har gått ut med namn. Det ger inte dig och ditt media en frisedel att göra samma sak.
Visst, det kan se märkligt ut när ett media inte namnger ministern medan ett annat media gör det men likafullt – varje media ska göra sin egen prövning och fatta ett eget beslut.
Regler
Traditionellt så brukar Public Service, Sveriges Radio, Sveriges Television, vara extra försiktiga, eller tillämpa reglerna mer strikt, om du så vill. Det betyder att inte sällan så är Public Service sist ut med namn, eller så är de ensamma om att inte namnge en person.
Det är inte konstigare än att våra kvällstidningar tenderar till göra tvärtom, vara lite snabbare med namn och bild. Rätt eller följer så är det så det ser ut bland våra olika medier.
Ute bland oss som tillhör allmänheten så brukar det inte ta lång stund innan det kommer krav på att namn och bild ska publiceras. Speciellt om våra politiska åsikter inte stämmer överens med ministerns och tvärtom av samma skäl om vi politiskt landar på samma planhalva som ministern. Det finns en skala som går från nyfikenhet till blodtörst för att uttrycka det enkelt.
Konspiration
Utifrån detta så kokas det nu ihop en rätt spännande, men i grunden lite för fantasifull konspirationsteori ute på nätet – Public Service törs inte namnge ministern därför att de är rädda för indragna anslag. Sveriges Radio och Sveriges Television namnger inte ministern därför att då kommer ministerns kompisar i regeringen att ge sig på Public Service.
Det finns en enkel regel när det gäller konspirationer – ju mer komplicerade de blir desto mindre sannolika är de.
Ockhams rakkniv, uppkallad efter den medeltida engelske franciskanmunken och filosofen William Ockham (omkring 1287–1347), är en princip inom vetenskaplig metod som innebär att man inte ska anta fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer man gör.
Wikipedia
