Det brukar sägas att skaffa sig en hund är ungefär som att skaffa barn på nytt och när det gäller Puck så är det på pricken. Förutom att han är väldigt mycket tax så är han också en ovanligt tydlig hund – och ett barn.
Han kan komma springande med en leksak, kasta den på någon av oss för att tydligt markera att nu vill han leka. Han kan komma in på hemmakontoret, sätta sig på mattan och inleda med att skälla tyst. Det betyder att han knappat smäller med käkarna, sedan kommer ljud i stigande grad tills han skäller.
Det är hans sätt att säga ”jag har inget att göra, sysselsätt mig, roa mig”.
Det kan också betyda att han vill ut och tiden mellan det tysta skallet och det högljudda skallet är en tydlig indikation på hur bråttom det är. Du kan läsa av hur snabbt han villl ut.
Är det riktigt bråttom så river han med tassarna på mina fötter medan jag försöker att få på mig strumporna.
Nu tio månader, på väg mot elva månader, så har han den unga hundens spattighet, studsande och skällande. Puck är alltid en mycket glad tax, om det inte är för varmt. Han har sina favoriter, väljer vilka han vill umgås lite extra med, även om han älskar hela familjen så råder det inga tveksamheter om vilka han tycker om lite mer.
Puck, som inte är döpt efter den svarta trissan som används i ishockey, håller sin matchvikt på strax under åtta kilo, har rejäla kycklinglår, kanske snarare modell kalkon, och är lika spänstig som muskulös.
Vid den senaste veterinärbesöket fick han omdömet ”perfekt” och han är slankare, lite mer muskulös än vad vi möjligen är vana vid då det gäller taxar. Många hundar dras, precis som många människor, med övervikt och när det gäller taxar, som kan få ryggproblem, så är det viktigt att ha koll på vikten.
Puck, som är döpt efter en figur i Shakepears ”En midsommarnattsdröm”, utvecklas som han ska, behöver tränas på att gå i kopplel och på att inte få fullständigt frispel när han träffar barnbarnen.
