Folk säger att jag är skeptisk till AI. Det är inte sant. Jag är bara försiktig. Jag är en tax. Det är en avgörande skillnad.
Jag har sett det hända förr (eller det har jag ju inte, jag är bara 11 månader). Någon viftar med en ny teknik, alla kastar sig över den som om den vore en skinkmacka på parkettgolv. Sedan visar det sig att mackan innehåller något oväntat – som majonnäs. Ingen vill ha majonnäs i pälsen.
AI är imponerande. Det går inte att förneka. Den kan skriva, räkna, föreslå recept, förutspå väder, analysera statistik och veta vem som låg bakom det där konstiga ljudet i köket i går kväll., men ibland känns det som att det går lite för snabbt. Som att människorna springer före utan att först sniffa runt hörnet.
Jag säger inte att du ska stanna. Jag säger bara: lyft på huvudet. Titta. Känn efter, och sedan – om det verkar säkert – kan du galoppera framåt i samma fart som ett tvättäkta korvskinn på uppdrag.
Det jag stör mig mest på är inte tekniken. Det är tonen. De där som väser att det är för sent nu, att du är ute om du inte hänger med, att det är AI eller avgrunden. Det är ett väldigt märkligt sätt att välkomna någon till framtiden på. Hade jag viftat så med svansen hade ingen velat följa med mig på promenad.
Så nej – jag är inte motståndare till AI. Jag är en tax. Jag vill bara veta att vi springer åt rätt håll innan jag börjar gräva.
Samt – jag förbehåller mig rätten att skälla, även på framtiden.
/ Puck
Allmän tax, partisk betraktare och teknikskeptisk doftanalytiker
