Styx bygger på Bavo Dhooges roman, om Raphaël Styx, en korrupt polis i kuststaden Ostende som efter att ha blivit skjuten vaknar upp som odöd. Varken levande eller död tvingas han konfrontera sin egen moraliska förfall, sin familjs svek, och en ny skrämmande tillvaro där han långsamt förlorar sin mänsklighet.
Det är en blandning av rysare, splatter och ett kriminaldrama.
Raphaël Styx spelas av Sebastien Dewaele, som du kanske känner igen från Undercover (Netflix), och han spelar en korrupt polis med högst tvivelaktig moral vilket också lett in honom i en serie händelser som leder fram till att han skjuts. Som levande död så har han en del påtagliga problem. Han stinker, vartefter hans kropp bryts ned, han är blek, han har ingen puls och han upptäcker att för at bromsa förfallet så behöver han äta, människor.
Omänskligt
Han konstaterar också att han börjar att förvandlas till något annat, något omänskligt och ska han lyckas att klara upp mordet på honom själv så börjar det bli lite bråttom. Det är Sebastien Dewaeles tolkning som bär serien, särskilt under de tyngre partierna där berättelsen drar mot ett existentiellt mörker.
Det här är en mörk, regnvåt och melankolisk historia, med ett bildspråk som inte bygger på en massa skräckfilms-effekter. Styx har bitvis ett långsamt tempo för att utveckla karaktärerna och historien.
Serien har fått ett positivt mottagande i Belgien och Nederländerna, med betyg runt 7 av 10 på IMDb och 4 av 5 från flera lokala recensenter. Kritiker har lyft fram att Styx vågar ta ut svängarna och ge oss något annat än det typiska mordmysteriet eller zombiedramat. Det här är långsamt, stämningsfullt och i vissa stunder riktigt obehagligt.
Skickligt
Styx är en lågmäld, skickligt berättad serie om en obehaglig resa in i det som kan hända när en människa bokstavligen får chansen att börja om – men kanske inte borde.
Styx är för övrigt namnet på den flod som skiljer dödens och livets riken i grekisk mytologi.
Du hittar Styx på: SkyShowTime