I ett hörn på mitt kontor stod en iMac G3, en PowerBook och en Mac Classic. Där stod också min första iPhone, iPod och en iPhone 3G, den modell som lanserades först i Sverige.
Nu med hemmakontor så är prylarna, mitt eget lilla Apples-museum, nedpackade som de historiska reliker de är.
Fundering
På skärmen på min MacBook Pro M4 blinkar ett dokument jag glömt spara – och på min iPhone rullar notiser om AI, molnlagring och digital detox. Nu gör det ingenting att jag har glömt att spara för det görs automatiskt till ett moln med ett äpple på.
Jag tittar på mina två skärmar och mitt stora svarta Logitech-tangenbord och min Logitech-mus. Båda vida överlägsna allt det Apple producerat och jag funderar över varför Apples tangentbord har platt tangenter. Logitech har förstått att våra fingertoppar är rundande så de har skålade tangenter.
Överallt
Tekniken vi omger oss med har gått från att vara drömmen om framtiden till att bli själva bakgrunden till vår vardag. En gång var datorn en station – nu är den överallt. Vi har gått från klick till svep, från diskett till moln, och någonstans på vägen har vi börjat längta tillbaka till det som rasslade, ramlade och blinkade lite charmigare.
Det är inte nostalgi. Det är inte motvilja mot framsteg. Det är bara en stilla reflektion över känslan av att sätta sig vid en maskin med fysiska gränser, med knappar som svarar på riktigt och ett operativsystem som inte ber om uppdateringar medan man skriver. Ni vet det där andra operativsystemet.
Telefonen
Idag sköter jag det mesta via telefonen: bankärenden, kommunikation, nyheter, bilder, väder och varukorg. Allt finns i fickan. Men ibland känns det som om själva känslan av teknik har försvunnit. Den är för tyst, för smidig, för genomskinlig. Kanske rent av lite för enkel.
Så jag plockar upp kaffekoppen med den halvljumma drycken som inte längre framställs med färdigmalet kaffe från Gevalia. Nu köps lite mer exklusiva bönor in, mals och bryggningen sköts av en mer avancerad maskin som håller rätt temperatur och som mäter och gör rätt. Det blir ett gott kaffe som dricks ur speciella, utvalda koppar, eller kanske muggar snarare.
Känna
Tekniken är inte bara vad den kan göra – utan vad den får oss att känna. Skärmen på min bärbara slocknar och den går i vila medan en rutar ett mönster, The Matrix.
Jag skriver om det där, om skärmar, men också om människor bakom skärmar, om nya funktioner, men också om varför gamla prylar ibland får hjärtat att slå lite snabbare. Kanske, någonstans där bland kablarna, kaffet och kodraderna, finns något som liknar ro.
Det är samma sak med film, tv och underhållning. En hel del är bra men inte så bra att jag ser om det. Det finns en liten exklusiv skara tv-serier och filmer som jag ser om, som jag har köpt för att kunna se om dem. Det är nödvändigt därför att idag ska allt vara nytt, vackert och skinande.
Bättre förr
Kanske är det därför jag designat om Magasin Macken till en retro-stil, för att det var bättre förr. Fast det var det ju inte.
Jag var med då och jag vet att det inte var bättre förr, inte ett dugg bättre.
