Alexander Skarsgård spelar en säkerhetsrobot, en ”SecUnit” som skapats för att se till att människor är säkra. Som säkerhetsvakt åt ett gäng gruvarbetare sysselsätter sig roboten med att försöka att runda den kontrollmodul som ser till att roboten gör som människor säger till den.
Roboten lyckas, slår av kontrollmodulen, och ägnar sig sedan med att titta på såpoperor, massor av såpoperaror, tills den en dag väljs ut för att följa med en grupp forskare ut på ett uppdrag. Upplägget är inte särskilt unikt eller nyskapande. Robotar som löper amok är inget nytt och AI som tar sina egna vägar har skildrats i allt från filmerna 2001 till Terminator och i Martha Wells ”The Murderbot diaries”-böcker, som tv-serien bygger på.
Dölja
Nu måste roboten dölja att den kan göra som den vill samtidigt som den måste agera livvakt åt forskarna och det är en riskfylld balansgång ska det visa sig. Serien bärs upp av Alexanders Skarsgård torra, berättande röst och hans nollställda ansikte. Visuellt är det en snygg produktion med en kliniskt ren, nästan “funktionell” framtidsestetik. Nu är det som sagt vare sig specialeffekter, monster i form av gigantiska tusenfotingar eller det skurkaktiga bolaget Corporation Rim som är det viktiga – det är robotens inre röst, berättarrösten som berättar vad roboten egentligen tycker och känner.
Roboten
En Murderbot som är vresig, introvert, överintelligent och egentligen rätt dålig på att umgås därför att det inte vill umgås. Roboten vill titta på såpoperor och den påhittade såpan, The Rise and Fall of Sanctuary Moon, används skickligt av skaparna Chris och Paul Weitz föra att dra historien framåt. I tio avsnitt serveras vi en satir och mörk komedi om en framtid där vi har utvecklat robotar som ska skydda oss men som helst vill slippa oss och titta på TV.
Du hittar Murderbot på: AppleTV+
Betyg