”Du måste ha Linkedin”, ”Kör du ett företag så måste du finnas med på Linkedin” fick jag veta på den tiden då sociala medier var lite nytt och då jag fortfarande utforskade en del av tjänsterna som dök upp ute på nätet.
Så jag skaffade ett konto på Linkedin, affärsnätverket, för alla innovativa, smarta, snygga, lyckliga och framgångsrika företag och företagare. För det är vad Linkedin är idag, en smått overklig värld fylld av glada, lyckliga, framgångsrika människor som hela tiden tycks vara omåttlig lyckliga över att ha besökt ett annat företag, träffat en annan företagare, startat en nytt projekt, fått ett nytt uppdrag, bytt jobb eller bara sådär i största allmänhet existerar.
Missförstå mig rätt nu. Jag har inget emot att folk lyckas eller att de mår bra men när du plöjer igenom inlägg efter inlägg, efter inlägg, efter inlägg med i stort sett samma innehåll så blir det som i Instagrams barndom när alla fotograferade sin fötter och en drink på semesterresan.
”Same shit, different day”, liksom.
Modeorden
Linkedin är också modeordens Mecka och gärna då i form av slogans på svengelska.
”Få fler och nöjdare kunder med automatiserad onboarding”, läser jag och undrar vad det är.
Det visar sig handla om att övervaka och hålla koll på saker, automatiskt, och jag frågar mig varför de inte skriver det då?
Naturligtvis finns det en massa bra saker i flödet också. Någon som tycker att du ska lyssna på Patrik Fältström om det här med hackerattacken och säkerhet. Ett bra tips, Patrik Fältström är kunnig, smart, rak och pedagogisk Lyssna på honom men det matnyttiga göms, döljs och skyms av alla smart, snygga, lyckliga människor som pratar om ”förmånen att få vara tillsammans med …” ungefär som de står intill en gud som skiter guld och som luktar hallon fast hen inte har duschat på tre månader.
Uppmaningar
”Den här konferensen måste du vara med på” – nej, vet du vad, det måste jag inte alls det. Linkedin in är uppmaningarnas Mecka (det är mycket Mecka här nu, märker du det?).
”Jag är så peppad …”, kul hörru du. Jag tycker mest du är en jobbig jävel.
Det blir helt enkelt för mycket. För mycket svengelska, plattityder, floskler och för mycket av all det goda, det vackra, det snygga,. framgångsrika och lyckliga.
Det är inte så här verkligheten ser ut och det är inte så här att driva företag, jobba inom företag eller finnas till överhuvudtaget. Linkedin är en påsklitrad, ytlig del av verkligheten. En del där allt går bra och där alla är lyckliga. Där alla har ett mål, siktar mot stjärnorna och alla älskar utmaningar.
Gurus
Sen har vi alla de här konsulterna, experterna, alla gurus som kan och vet i stort sett allt och som alltid lutar sig fram mot kameran när de ska berätta för oss andra, vi okunniga, vi vilsna och kunskapstörstande som samlats i enorma skaror framför dem för att få höra vad de har att berätta. De som vet vad vi måste göra, vad vi måste skaffa, satsa på och som alltid vet vilken väg som är den rätta.
De som håller handen under hakan på sina profilbilder eller som lägger handen i nacken och stirrar ut i ändligheten som om de ser och vet en massa saker som vi andra, pöbeln och får-skocken inte ser eller förstår.
Jag pallar inte med er heller. Jag pallar inte med Linkedin.
