New York Islanders hade tagit poäng i 17 av sina 19 senaste matcher, vunnit fyra matcher i rad och såg stabila ut. Möjligen var det därför som de blev pulveriserade av Pittsburgh med 7-0 i en sällsynt pinsam affär (match).
Du kan hantera den typen av överkörning på två sätt:
- Gräva ned dig, beklaga dig och ta på dig offerkoftan
- Bli förbannad, lägga insatsen till handlingarna och ge nästa motståndare en sjuhelvetes match
Lagidrotter, fotboll, ishockey, handboll och vad det än må vara är fascinerande på det sättet. Det är ju lätt att förstå att en enskild idrottare, någon som tävlar i en individuell sport kan ha en riktigt urusel dag, rasa samman och falla platt, men ett helt lag, samtidigt?
Plattmatch
Jag har tappat räkningen på antalet sådana matcher som jag har sett och min egen idrottsliga karriär ligger långt tillbaka i tiden, strax efter det att inlandsisen lämnat men jag kommer trots det ihåg varenda plattmatch. Det är svårt att förklara hur det kan inträffa för den som aldrig varit varit medlem av ett tag och som varit med i en lagidrott. Det är en kollektiv kollaps som spela upp inför öppen ridå och där alla ser det hända, spelare, ledare och publik. Som spelare så gör du ditt yttersta för att stoppa sammanbrottet men ju mer du sliter, ju hårdare du jobbar desto mer fel blir det. Kollektivet drar nämligen åt helt olika håll. Det handlar alltså inte om vilja eller oförmåga utan om för mycket vilja på fel plats.
Frågan är alltså inte om sådana matcher kommer, för det gör de, utan om hur du hanterar dem, efteråt.
Dolphins
Miami Dolphins spelar bättre fotboll (amerikansk) än på många år. Laget har radat upp segrar på hemmaplan men det har hela tiden hetat att Dolphins inte slagit något av de riktigt bra lagen och inför matchen mot Dallas Cowboys fanns en irriterande bortaförlust mot Tenesse Titans med en enkla poäng med i bagaget. I den senaste matchen hade förvisso New York Jets städats av med 30-0 men ändå – Dolphins hade inte vunnit övertygande mot något av lagen som kan utmana om Super Bowl-titeln hette det. Dallas Cowboys är ett sånt lag och nu var frågan om ”Delfinerna” kunde studsa tillbaka, studsa upp och spela fotboll på en högre nivå än i de senaste matcherna. Dolphins är inte bara kända för att vara Miamis stolthet, för att spela ovanligt bra fotboll just den här säsongen utan också för att ha en quarterback, Tua Tagovailoa, som passar bollen extremt snabbt. Han skickar sina passningar inom några sekunder vilket gör det hart när omöjligt för motståndarna att komma åt honom. Till det kan läggas ett stort, starkt försvar som stoppar de flesta som försöker.
Amerikansk fotboll är på många sätt en märklig, för oinitierade obegriplig sport. Anpassad för reklam-tv och med mängder av olika taktiska drag, typer av spel och försvar och så det här med tiden. Ett lag kan låta tiden rinna ut, innan de får göra sin sista spark och vända tre nederlag till seger. Det är precis det som sker i slutet av matchen. Dolphins ligger under med 19-20 (hemmaplan), låter tiden rinna ut för att sedan göra ett försök med ett field goal, då bollen ska sparkas in mellan två höga stolpar, målet. Taktiken lyckas och Dolphins vinner med 22-20. Du får tre poäng för ett field goal nämligen.
Dolphins studsade upp på en nivå som visar att laget kan utmana om Super Bowl och segern innebär också säkrat slutspel.
Körde över
Tillbaka till ingressens inledning till New York Islanders, detta märkliga lag och förening som envisas med att hävda att de inte alls är ett New York-lag. Det är ett lag från Long Island och kaxigheten till trots – de hade fått storstryk av Pittsburgh med hela 7-0.
New York Islanders körde över Washington i matchen efter och släppte oss Matt Martin som fått vila sig i form på bänken de senaste matcherna. Han tackade för förtroendet och sänkte två motspelare redan i första bytet. För den som inte vet vem Matt Martin är så är han stor som en Friggebod, lika elak på isen som han är en ständigt leende älskvärd person utanför isen. Matt Martin kan en sak till fulländning och han vet sin roll – smäll på alla andra (domarna inte inkluderade) som har en annan tröjfärg. Han ingår i det som Islanders fans kallar ”The Identity Line” vilket är tre hockeyspelare (Cizikas och Clutterbuck) som spelar ishockey som ishockey ska spelas, tufft fysiskt i hög fart och med en arbetsinsats som alltid ligger över 125 procent.
Islanders sargade backuppsättning, tre ordinarie backar saknas, skulle vara Washingtons chans hette det, innan matchen. Det stod 5-0 innan Washington lyckades peta in en turpuck i slutsekunderna i en match där inte ens Ovechkin lyckades ta sig igenom försvarsmuren.
Islanders studsade tillbaka.
Skellefteå AIK
I oktober 2012 vann Timrå IK en match på Skellefteås hemmaplan senast och som alla vet så är alla sådana förbannelser till för att brytas. Ett ringrostigt Skellefteå visade upp ett taskigt passningspel, slarvigt försvarspel, en kombination som ledde fram till en rättvis Timrå-seger.
Dessbättre nalkades ett derby vilket alltid är en välsignelse för båda lagen. Derbyn mellan Skellefteå och Luleå är rivalderbyn med stort R. Det är två lag som inte gillar varandra med fans och en publik som inte gillar varandra mellan två städer, som inte gillar varandra. Den typ av derbyn som ishockeyn behöver fler av för publikens skull. Matcher som är en välsignelse därför att om ett av lagen spelat dåligt ett tag så innebär ett derby en möjlighet att vända, bryta en trend. Ett tag som spelar bra kan förlänga, förstärka en trend.
Skellefteå hade samma förutsättningar som Islanders – ett sargat försvar med två backar på junior-VM. I intervjun inför matchen deklarerade Luleås tränare ”Bulan” att nu skulle jakten på Skellefteås backar inledas. AIK-försvaret skulle testas, hårt hette det.
Small direkt
Det small direkt i i inledningen men Luleås hade räknat fel och inte förberett sig på ett lag som kan spela ishockey snabbare och i ett högre tempo än de flesta och som hade bestämt sig för att studsa tillbaka. Kraft möttes med fart och i två perioder åktes Luleå sönder i en match som hade i stort sett allt och med en inramning som få andra kan kan visa upp. Fullsatt med två klackar som utmanade varandra och som fick med sig en normalt svårflörtad (bortskämd?) hockeypublik.
Till slut ställde sig publiken upp och började att hoppa. Något som inte sker så ofta i hemmaarenan och som faktiskt fick en del byggnadsingenjörer att hicka till när den traditionen inleddes för några år sedan. Flera sektioner i Skellefteås hemmaborg har nu förstärkts, undertill, med stålstöttor, vilket inte är en myt. Jag har sett dem.
Skellefteå studsade tillbaka och kan nu fira nyår med att ha brutit Luleås trend med tre raka vinster – och med att ha slagit ärkerivalen.
Skellefteå studsade tillbaka.
