Sport i TV är dyrt, snuskigt dyrt och om inte minnet sviker mig så kostade det senaste avtalet för SHL runt fem miljarder och det sträcker sig från 2024 till 2030. Smaka på den summan ett tag och låt den sjunka in – fem … miljarder … kronor.
I Skellefteå byggs det en bro över älven – en hel bro för biltrafik som är budgeterad till 230 till 300 miljoner kronor. Jag är inte brobyggare men en rätt riskfri gissning är att den bron kommer att stå där långt efter 2030.
SHL
SHL, Svenska Hockeyligan, sänds numera i TV4 sedan Telia köpt kanalen tillsammans med CMore. Ny logotyp, nya färger, ny grafik är det vi tittare ser – och hockeysändningar med dåligt ljud, klockor som försvinner eller som inte finns och sedan stackars kommentarer som ska titta i kontorskuber, titta på TV och berätta vad de ser. Nu ska fär tydlighetens skull sägas att allt kommenterande inte görs från kontorskuber i Stockholm – TV4 har folk på plats men inte i alla matcher och det drabbar i första hand HockeyAllsvenskan, serien under SHL.
Stolar
SHL-sändningarna har också kapats ned. Den stora tv-studion har ersatts av kafébord och vad ser ut som mer än lovligt obekväma stolar. Det ser ut att vara lågbudget men det hade gjort mindre om inte sändningarna också, speciellt då HockeyAllsvenskan, även tekniskt är lågbudget. Priset för oss konsumenter däremot är allt annat än lågbudget. 550 kronor i månaden vill TV4 att vi ska betala och där är sändningarna inte reklamfria. I så fall hade sändningarna kostat ännu mer.
Det hela förefaller så oerhört märkligt även ur ett mera strikt företagsekonomiska perspektiv. Du, som företag, får betala svindyrt för saker som du behöver för att tillverka en produkt. Din lösning är att tillverka lågprisprodukter, inte sällan rätt dåliga produkter, som du sedan försöker att sälja till konsumenterna för premiumpris.
Kvalitet
Jag vet inte vad folket på TV4 fått lära sig om företagsekonomi, marknadsföring och försäljning men det finns mer än grundläggande ekonomisk teori som ett sådant resonemang strider mot. Logisk säger att tänker du sätta ett premiumpris på något så se till att det du säljer är premium och håller hög kvalitet.
Påhittet att bedriva journalistik verksamhet, som i högsta grad bygger på att du ska vara på plats, från kontorskuber i Stockholm är så förbannat dumt så att klockorna stannar – och det gör de, klockorna, rätt ofta i TV4s sändningar.
Närvaro
Sport bygger på närvaro och ska du skildra publikens reaktioner, det som sker utanför det kameran sänder, och kommentera så ska du vara på plats. För att inte trötta ut tittaren med en och samma röst så bör du dessutom ha en expert vid sidan som kan se och berätta om det som du som huvudkommentator inte hinner med eller inte ska prata om därför att du inte ens tagit ett felskär på en hockeyis. Du ska ha en journalist på plats som kan ställa relevanta frågor, haka på om något speciellt händer, stoppa en domare och fråga om ett domslut, eller vad det nu kan vara – inte en stackare som sitter och gör det du gör – tittar på tv.
Sargkanten
Det här gjorde CMore men de ställde bordet nere vid sargkanten, plockade dit tränare, spelare och domare och ställde frågor. När CMore sände SHL så var det stor studio, skjorta och slips och fler experter än som rymdes i en tv-sändning. Trots det så var sändningarna från HockeyAllsvenskan överlägsna på snart sagt varje enskild punkt och allt som behövdes var en påläst kommentator, en expert och ett bord nere vid sargkanten.
Närvaro – sport handlar om närvaro och ses på plats men om du inte kan vara på plats så bör sändningen förmedla närvaro och du ska, som journalist, berätta om det du ser, om stämningen och komplettera med intervjuer och frågeställningar.
Titta på tv för att kommentera sport och berätta för tittare som tittar på tv – det är ett svårslaget rekord i dumhet (snålhet).
