Jag har alltid sett mig själv som nyfiken och öppen för förändringar. Det är självbedrägeri. I själva verket är jag en stockkonservativ gammal gubbe, en sån där som jag aldrig skulle bli.
Under den gångna helgen så installerade jag den sista publika betaversionen, RC-versionen av MacOS Sonoma. I båda mina datorer. Öppet, nyfiket – eller hur?
Grafiska detaljer
Jag är svag för grafiska detaljer, bakgrundsbilder, skärmsläckare och sånt där och till min glädje så fanns det massor av nytt i den vägen i macOS Sonoma så nu tänkte jag att nu är det dags att liksom förnya sig på riktigt, på allvar med nya bakgrunder och nya skärmsläckare.
Öppet, nyfiket – eller hur?
Jag bytte bakgrundsbilder i båda mina datorer – rätt lika och till stora delar samma bakgrunder men ändå – det var ett djärvt grepp att släppa mina vanliga grå, diskreta bakgrunder till förmån för stora vackra landskap. Det var en smärre revolution för jag har kört med 13-14 digitala skrivbord i fler år. Skrivbord där varje program har sin bestämda plats och där bakgrunden förklarar vad just detta skrivbord handlar om.
Jag har alltså en 4-5 olika uppsättningar, som har samma funktion – det finns en text på dem som förklarar vilket skrivbord de hör till. Det finns en uppsättning med astronauter (ritade) som matchar ett omslag som jag ibland har på min bärbara Mac, min MacBook Pro. Jag har en uppsättning som matcher ett annat, designat omslag och skydd – du fattar vart det här är på väg eller hur?
Slutligen så finns en gammal uppsättning (den ovan) från 2015 som matchar min MacBook Pro när jag inte har något omslag eller skydd alls och det är de bakgrunder som jag använder mest. Nåväl nu skulle det ske – samma bakgrunder från 2015 skulle bytas – revolution!
Det höll i en dag, knappt, innan jag lika snabbt bytte tillbaka till mina grå bakgrunder.
Knappast öppet eller nyfiket eller hur?
Petig
Förutom det hör med förändringar så har jag över tid blivit alltmera petig. Mina klockarmband matchar mina kepsar, jackor och omslagen till min iPhone. Jag beställer sedan flera år tillbaka bara ljusa modeller – vit eller silver – av både klockor och iPhone. Detta för att de två ljusa färgerna passar med alla omslag, alla färger.
Nyligen byttes alla möbler ut på kontoret mot den mycket ovanliga, udda och mycket annorlunda färgen vitt (ironi). Anledningen är att vitt matchar min mörka, grå MacBook Pro och min Apple Thunderboltskärm.
Jo, jag lovar – precis så larvig är jag.
Behöver jag tillägga att tangentbordet är svart liksom musen?
Kanske är mitt beteende en slags protest mot en bransch där allt förändras på några dagar, där nästa trend föds och dör lika snabbt som lågorna i en lägereld.
Hur som helst hör du mig säga att jag är förändringsbenägen (modeord), att jag snabbt anpassar mig och att jag är flexibel så tro mig inte. Jag är en stockkonservativ gammal gubbe som föredrar bakgrunden från 2015 och samma kaffe som jag alltid har druckit.
