Jan Stocklassa har gått igenom Stieg Larsson, den kände författarens arkiv om Palmemordet och det så kallade Sydafrika-spåret. Det här är ännu en dokumentär, i en närmast oändligt lång rad av dokumentärer, som driver en egen tes om en konspiration, en mörkläggning och om en helt annat mördare än den så kallade Skandiamannen som Palmeåklagarna ansett är den mest sannolika gärningsmannen.
De flesta utredningar av den här typen, privatspanare, journalister och författare, som står utanför rättsväsendet, lider av samma problem som när den riktiga utredningen drevs av Hans Holmér, som helt saknade erfarenhet av mordutredningar, en låsning vid en tes, en förmodad mördare och sedan en jakt på att samla bevis som stöder denna tes. Det är en förbannelse som kan leda rätt men som alltför ofta leder fel och som antingen slutar med en lite väl fantasifull konspirationsteori eller så strandar den när utredningen inte går att driva vidare längre.
Fälla
Det är en fälla och en förbannelse som alla som jobbar med utredningar känner till. Speciellt om du ska driva en utredningen helt förutsättningslöst. En utredning där du måste jobba utan att driva en tes för att kunna plocka in all information. Något som är betydligt lättare sagt än gjort och inte minst så är det mycket svårt att ägna dagar, månader och kanske år att leta efter bevis i en viss riktning för att sedan inse att du nått en återvändsgränd. Det du jagat finns inte eller så hittar du uppgifter som slår omkull hela din tes.
Jan Stocklassa berör, flyktigt, detta problem för att sedan dyka ned i Stieg Larssons arkiv som driver en och samma tes – Sydafrikanska underrättelseagenter mördade Olof Palme för hans och socialdemokraternas stöd till den sydafrikanska befrielserörelsen ANC. Som teori betraktat så är det utan tvekan så att apartheidregimen ville bli av med en av sina mest högljudda kritiker, Olof Palme. Motivet kan knappast ifrågasättas men bevisföringen har samma brister som de flesta andra spår som ska leda fram till Olof Palmes mördare – du som tittare vet inte vilken information som pekar i en annan riktning har hanterats. Pusslet läggs enligt ett förbestämd mönster – Jan Stocklassa driver en tes som många före honom gjort där allt från högerextremister inom Stockholmspolisen, Sydafrika, PKK, Christer Pettersson och Skandiamannen pekats ut som mördare.
Inget nytt
Palmemordet: Den stora mörkläggningen innehåller på den punkten egentligen inget nytt. Det finns inga nya påtagliga bevis som pekar i den riktningen förutom en massa antaganden att en utpekad mellanhand ska betraktas som en mycket lämplig mellanhand, nya intervjuer med några av huvudpersonerna som i stort upprepar det de sagt hela tiden och så uppgifter som tas tillbaka. Det är samma bollande med tider, datum, vittnesuppgifter och samma pusslande för att få teorin om att Sydafrika mördade Olof Palme.
Därmed inte sagt att Jan Stocklassas teori kan eller ska avfärdas men den ska inte heller tas för att vara sanningen. Det är en teori av många. Jan Stocklassas är också påtagligt flat som intervjuare – när han väl får en chans att sätta sig ned med en utpekad mellanhand och förmodad inblandad i mordet så tar han inte chansen att vara rak och konkret i sina frågor utan lämnar Cypern blixtsnabbt efter intervjun övertygad om att han kan sväva i livsfara. Grunden för den känslan eller det påståendet får du som tittare inte veta. Dramaturgin bygger på att Stocklassa är rädd och nervös – faktiskt inte helt klart varför.
Du hittar Palmemordet: Den stora mörkläggningen på: HBO Max
Betyg
0 kommentarer