Skellefteå AIK har varit i åtta SM-finaler och vunnit två i nuvarande Elitserien/SHL. AIK som klubben heter i folkmun häruppe har vunnit tre SM-guld, inkluderande det första guldet 1978 när namnen AIK besegrades. I modern tid så är det alltså åtta SM-finaler och två guld. Utdelning i en fjärdedel av finalerna.
I sig är åtta finaler på 16 år svårslaget av ett lag och en förening som ligger inklämd mellan Umeå och Luleå – större universitetsstäder. De är också Skellefteå AIKs huvudsakliga rivaler även om staden söderut inte har lyckats att ta sig upp i Elitserien.
Märklig sport
Ishockey är en märklig sport, liksom många andra lagidrotter. Varje år tilldelar en styrelse en ansvarig pengar för att bygga ett lag. Denna summa står i paritet med hur många nya spelare som kan behövas, klubbens målsättning och en tro på verksamheten. Skellefteå AIK stod på ruinens brant 1997 och det fanns en underskriven konkursansökan på ett advokatkontor i stan. Den skulle lämnas in på måndagen och en förening som bildades 192 och som tig upp ishockey på schemat 1943 skulle vara försatt i konkurs. Under helgen satte sig ett gäng affärsmän, företagare och entreprenörer ned och bestämde sig för att det inte skulle få ske. De ringde runt, raggade pengar, ställde upp med egna pengar och lån och på måndagsmorgonen förhandlades det med kronofogde och skattekontor sedan mer vän hälften av skulden hade samlats ihop. På den tiden gick det att få till en avbetalningsplan och klubben var räddad.
Detta faktum sitter i väggarna, fortfarande, och personifierades av klubbdirektören Sea Israelsson som häll stenhårt, i varenda krona tills föreningen var på fötter och under åren passerade en rad styrelseordföranden som följde samma linje – koll på varenda krona. Idag är Skellefteå AIK en av landets rikaste klubbar – 2016/2017 som den ishockeyförening med bäst soliditet och eget kapital.
Investeringar
Skellefteå AIK ska ha hälften av A-lagstruppen från egna led, eller plockade från lag inom den norra länsdelen som det är skrivet. Det betyder att det finns ett uttalat krav på att AIK ska byggas på egna spelare – inte inhyrda hockeylegionärer. Jag var en del av Skellefteå AIK under många år. Skellefteå isstadion, ladan eller templet, kallades internt av oss som jobbade då för ”två rum och kök”. Periodvis tillbringade jag mer tid i och runt laget än jag var hemma och jag har rest tusentals mil med A-laget – ända tills Skellefteå AIK äntligen gick upp i dåvarande Elitserien och jag insåg att det blir inte mycket roligare än så här, och klev av. Andra fick ta vid och andra har tagit vid och gjort ett fantastiskt jobb.
Nu ska ett nytt lag byggas och detta sedan Skellefteå AIK förlorat finalen mot Växjö, igen kan tilläggas eftersom det är andra gången i modern tid och det faktum att Skellefteå spelat åtta finaler och ”bara” vunnit två är ett faktum som det inte är helt enkelt eller lätt att runda och ta sig förbi. De investeringar som klubben gjort i spelare, strategi och spelsätt har bara burit frukt två gånger – vilket är ett måhända alldeles för enkelt sätt att uttrycka det.
Företag
Dagens ishockeyföreningar må vara ideella föreningar men de dras som företag och de omsätter betydande belopp. Vi pratar hundratals miljoner, årligen varav en betydande del läggs på presentationslaget, A-laget.
Skellefteå AIKs vill spela i hög fart, högt tempo, ha kontroll på pucken och har under åren satsat på mindre, snabba spelare. Jag gillar fart, jag älskar Skellefteå AIK men jag gillar inte ishockey som bara bygger på fart. Ishockey för ett fysisk spel och jag har ända sedan Drake Berehowksy efterlyst killen som kör över allt motstånd alla motståndare. Jag förstår att han sannolikt inte passar in i AIKs planer men likafullt – jag vill ha killen som släpar knogarna i backen på väg till och från träning och match.
Så när Skellefteå meddelar att de värvat en ny trekvartsfigur som åker skridskor i överljudsfart så är det inte direkt så att jag hoppar ur kläderna av lycka. Jag surnar till, letar reda på New York Islanders laguppställning där alla är stora som kyrktorn och där man har en hel kedja som har en uppgift i livet – gör livet surt för alla motståndare och kör på dem så ofta du kan, Old School Hockey.
Finns det då någon poäng i all detta?
Svar ja – byggandet av ett ishockeylag är det omöjligas konst – ingen kommer någonsin bli nöjd med mindre än att laget vinner alla matcher och defilerar hem SM-bucklan (fast jag vill ändå ha den där killen som kan tackla motståndare in i nästa tidszon).
