Spelare i Brynäs har fått nattliga besök av maskerade fans som hotat dem, mitt under kvalserien, mitt under en matchserie där Brynäs slåss för att få vara kvar i SHL. Hur är du funtad om du hotar dina egna spelare, i ditt lag?
Jag älskar ishockey och jag älskar ”mina” lag, New York Islanders, Södertälje Sportklubb och Skellefteå AIK. Jag följer dem, gläds, lider och kan ibland till och med må lite illa om det inte går som jag vill – att mina lag vinner. Ishockey är däremot aldrig så viktigt att jag ens skulle komma på tanken att hota spelarna eller ledare i mitt lag. För mig är det även fullständigt uteslutet att bua åt mina spader om jag skulle vara på plats, än mindre att bua åt laget. Det gör du inte om det är ditt lag. Visst, bli förbannad men tig och svälj kritiken eller ventilera den i slutna rum, utanför offentligheten.
Nattliga besök
Brynäs slåss nu för sin existens i SHL, den högsta serien. Då tycker några vildhjärnor att det är en god idé att besöka spelare i deras hem, nattetid, maskerade. Jag förstår inte hur de ens kan tänka tanken, än mindre faktiskt göra verklighet av idiotin, sätta sig i bilden, dra en mask över ansiktet och åka hem till spelare.
Det är ju fullständigt självklart att alla idrottsutövare blir bättre om de hotas och en välkänt effektiv metod är att störa deras nattsömn, hota dem och deras familjer. Det vet ju alla att då kommer de att prestera på högsta nivå.
Var det så de tänkte eller handlar det om att missförstå sportens hela inneboende tanke där du som publik är en del i en familj? Handlar det om att så kapitalt missförstå idrott att ett lags misslyckande tas som ett personligt angrepp?
Jag vet inte för hela tanken, agerandet inte ryms i min tankevärld.
Förlorare
Själ är jag allt annat än en god förlorare. Jag har bränt hela säkrings-paketet på läktare. Jag har sagt saker som jag ångrat tre sekunder efter att jag har yttrat dem. Jag har lovat att aldrig mer se en match, bränna mitt säsongskort åka hem och glömma allt. Jag har sagt att mitt lag uppträtt skamligt, att ett lag inte får spela, inte får agera på det sätt de har gjort i en förlustmatch och det är vare sig balanserat eller nyanserat men jag har aldrig tänkt tanken att kasta mig över en spelare eller en ledare i mitt lag.
Landar du där i din tankevärld så ge upp ditt lag, lämna sporten därför att du uppenbarligen inte mår bra av ditt intresse. Ingen sport, ingen spelare eller ledare är så viktig och låter du dig påverkas så till den milda grad att tanken föds inne i din skalle – så har du ett synnerligen allvarligt problem.
Då är du på alla sätt en ovärdig representant för ditt lag, den sportsliga familjen och du är ingen riktig anhängare.
För övrigt är det fullständigt obegripligt att det inte finns krav på ambulans och läkare på plats i SHDL – är tjejernas liv och hälsa mindre värd?
