Clive Thompson, skribent för Wired och flera andra tidningar och magasin har funderat över det här med flera och fler funktioner i program – och hur de helt kan första ett bra program.
Vi har alla sett det hända med våra favoritappar. Vi får en tidig version, vi njuter av den; den gör precis vad vi vill. Var förälskade.
Men sedan, med åren, börjar utvecklarna och produktfolket proppa in fler och fler funktioner. Kanske några funktioner är användbara. Men det dröjer inte länge förrän formgivarna stoppar in tyger som överkomplicerar verktyget – och nu försöker det göra för mycket och tränger bort sitt ursprungliga rena geni.
Steve Jobs sa att en riktigt bra designer och utvecklare har förmågan att säga nej. Säga nej till önskemål om fler finesser, säga nej till användare som bara vill ha ”en enda liten funktion till” och undvika att plocka in mer kod, mer design och göra om sådant som redan fungerar.
Därför ska designers och utvecklare säga nej. Blankt nej.
Microsoft
Thomsons exempel är en klassiker i designsammanhang – Microsoft Word. Det var en gång i tiden ett överskådligt, lättanvänt program tills Microsofts gjorde det Microsoft gjort alldeles för ofta, historiskt, låta användarna ta makten över utvecklingsarbetet. När användarna och de stora bolagen får sätta tänderna i utvecklingsarbetet så kommer kraven på fler funktioner, och fler funktioner och så lite funktioner till.
Till slut ser programmet ut som ovan – ikoner och en massa ikoner. Du som användare tillbringa till slut mer tid att leta efter enskilda funktioner än att använda dem (funktionerna). Du vet att funktionen ska finnas där, du har använt den några gånger tidigare men frågan är då var funktionen gömmer sig, i vilken meny eller bakom vilken ikon?
Programmet har blivit särintressenas slagfält med funktioner som efterfrågas av få men som finns där som om de var viktiga.
Därför ska designers och utvecklare säga nej. Blankt nej.
Mängder
Det går att räkna upp mängder av program som gått i samma fälla. Program och appar som gått från att vara bra appar/program med få funktioner som utvecklats och förfinats så att programmet är smalt men effektivt. De funktioner som ingår är bra funktioner, välutvecklade funktioner och programmet är lätt att använda.
Därför ska designers och utvecklare säga nej. Blankt nej.
Clive Thompson lanserar ett nytt koncept – “Maximum Viable Product”.
Tänk om fler utvecklare utvecklade en känsla för det ”maximala” antalet saker en produkt borde göra – och stannade där?
Tänk om fler programvaruföretag bestämde sig, ”Hej! Vi har nått den absolut perfekta uppsättningen funktioner. Var gjort. Denna produkt är fantastisk. Du behöver inte fortsätta att stoppa in saker som ingen vill ha.”
Visst, detta skulle medföra risker. Att stå still riskerar att bli föråldrat, eftersom andra konkurrenter slår in.
Jag tror att på sikt, över tid, så skulle användare se fördelen med program och appar som gör det de är bra på med ett begränsat antal funktioner.
