– Du, du har har klockarmbandet fel väg.
– Fel väg?
– Ja, alltså det ska sitta åt andra hållet.
– Vem säger det?
– Ja, alltså jag har titta på Apples reklamfilm och de har bandet på rätt sätt, inte som du.
– Vad är det som är fel då?
– Ja, alltså du drar ned armbandet och sätta fast det på fel sätt.
– Jasså du, jag har armbandet fel väg, på fel sätt.
– Jo, tittar du på …
– Du, vems klocka är det?
– Vadå, vems klocka är det. Det är ju din klocka.
– Bra, då får jag väl ha mitt armband i stort sett hur fan jag vill, eller?
– Jo, men tittar man på Apples reklamfilm för klockan så sitter armbandet inte som du har det.
– Du har sagt det men om jag vill ha armbandet exakt så som jag har det tror du att Apple störs av det?
– Så klart inte.
– Så varför gör du det då, störs av det?
– Jag sa det bara.
– Okej, noterat. Jag har mitt armband fel väg.
– Du blev väl inte sur?
– Inte det minsta, snarare fascinerad över att du suttit och tittat på vilken väg ett klockarmband ska sitta utifrån vad Apple gör.
– Säger den som skriver för hand och som envisas med att bara använda svindyra reservoarpennor.
– Men det är väl ändå en jävla skillnad!
– Hur då?
– Alltså, ska du skriva för hand, vilket jag gör, så skriver du med en riktigt bra penna.
– Du byter ju dessutom penna.
– Jo, men det siger sig själv att ibland känner du för en Parker, ibland en Cross eller kanske en Pelikan.
– Hur många pennor har du då?
– Det säger jag inte.
– Varför inte det då?
– För då ska du hacka på mig för mina pennro också. Det är nog illa med klockarmbandet.
– Du har rätt många pennor, eller hur?
– Det säger jag inte.
– Klart du har, du har tre lådor fyllda med klockarmband så det är klart att du har jäkla massa pennor.
– Antalet pennor är en sak mellan mig och mina pennor.
– Erkänn att du har en massa pennor?
– Nej, det vägrar jag lika lite som att jag erkänner att mitt klockamrband sitter fel väg.
– Du är fan helt hopplös.
– Inget nytt, ska du ha en kopp kaffe?
– Klart jag ska kaffe.
