Jag är nyfiken och har inget mot förändringar. Därför blir det utflykter, tester av andra program, andra lösningar som rätt ofta slutar med att jag ganska snabbt är tillbaka hos Apple igen. Det är inte så att jag övervägt att helt byta plattform utan snarare att jag provar att ersätta enstaka program med andra program än Apples.
Nu senast – Fantastical som är en elegant, snygg och mycket väl fungerande kalender i kombination med Cardhop, ett program för dina kontakter. Båda kraftfulla och som sagt förbannat snygga program. Det senare kan tyckas fånigt men som den designer jag är så uppskattar jag snygga saker. Fungerar de dessutom så bra som Fantastical och Cardhop gör så gillar jag dem ännu mer. Den här gången visade det sig att problemet inte var något av de programmen utan OmniFocus – mitt jag runt vilket alla min verksamhet snurrar. Omnifocus är programmet för alla projekt, alla kunder och allt det jag ska göra.
Snabbast
OmniFocus fungerar bäst och snabbast med Apples Kalender och Apples Adressbok och med snabbast menar jag påminnelser, notiser, synkronisering och en integrering i den plattform som jag jobbar med – min plattform. Så elegant design fick stryka på foten för funktionalitet – därmed inte sagt att Apples kalender och Adressbok ser ut som något som katten just släpat in men ni fattar – det funkade inte som jag vill. Fördröjning på notiser, lite avvikelser med kopplingen till min Apple Watch Ultra. Små saker och saker som jag borde kunna ha överseende med men icket. Vet jag att det finns en annan lösning som är några sekunder snabbare så kommer jag att byta lösning.
Det är av samma skäl som jag köpt ett blått omslag för mina AirPods Pro 2 – inte för att blått är min favoritfärg utan därför att jag en gång i tiden köpte ett par blå AirPods Max. Enhetlighet, du fattar. Den blå färgen valdes då därför att jag hade en blå iPhone, ja, du fattar vart det här är på väg. Det är så färdigt och introvert att det är löjligt.
Rött
Jag har ett rött armband till min klocka därför att omslaget på in iPhone är rött, liksom bakgrundsbilderna i telefonen. Det röda omslaget för min iPhone har en egen historia.
– Du vad kostade det där omslaget egentligen?
Frågar den gode vännen när vi precis lämnat världens bästa leverantör, mStore i Skellefteå,
– Pengar svarar jag.
– Kostade omslaget 595 kronor?
Min gode vän är lätt upprörd över mitt inköp och han halar upp en svart plånboksmodell i svart läder som täcker hans telefon, en Samsung.
– Den här köpte jag för mindre än två hundra kronor, säger han.
– Då tänker jag inte berätta för dig vad det omslag som jag beställde av mStore kostar, svarar och jag och går vidare.
Jag beställde ett Twelve South, svart, BookBok – också en ett plånboks-skydd som inte kostar under några två hundra kronor.
Detaljer
Detta är nu inte en uppvisning i överkonsumtion, även om jag inser att det mycket väl kan landa där, utan det handlar om ett svårartat problem med att inte kunna överse med detaljer. Ett pedantiskt petande, testande, utvärderande i jakten på perfektion. Naivt naturligtvis och allt annat än logiskt.
– Men är det verkligen bara Apple som duger då?
Frågar min gode med en lätt förtvivlad ton. Han är uppenbarligen en smula orolig för mig.
– Nej då, inte alls svarar jag, och lugnar honom med att jag faktiskt har omslag både från Urban Gear och Otterbox.
Då kan kommer från den andra sidan så vet han inte att det är premium-märken, det också.
Det bästa är inte gott nog och ibland är inte Apples program och appar de snyggaste men i allmänhet så fungerar de bäst. Därför slutar mina utflykter med en att jag tar mig en sväng, provar något annat för att ganska snart vara tillbaka hos Apple igen. Det kan vara sjukligt. Det han säkert finnas en diagnos för det och jag lider garanterat av det.
