Efter en sommarturné med Mauro Scocco så gick Thomas Andersson Wij in i studion för att spela in sitt fjortonde album. Jo, du läste rätt denne musikhantverkare och artist har ganska regelbundet skölpat ett album varje år sedan 1998.

Jag kallar Tomas Andersson Wij för musikhantverkare för vid sidan av egen musik så drev och skapade han en av de absolut bästa roddarna om musik – hundåren som handlade om precis just det, hundåren. Han har också gjort musikprogram i TV och lyckats att få upp Peter LeMarc på ens den igen. Thomas Andersson Wij är alltså en lite annorlunda artist men så är han journalist i botten och har bland annat skrivit för Svenska Dagbladet, Pop och Nöjesguiden.

Åskan ur hjärtat kan kanske leda till en tro att det handlar om högljudd, påträngande musik men det är Tomas Andersson Wij aldrig. Han jobbar med små medel även om ljudbilden är större just här med stråksektioner, piano – fler instrument, en bredare ljudbild. Du kan arbeta till Tomas Andersson Wij, och inte. Musiken är aldrig påträngande så den fungerar att ha på som bakgrundsmusik – i positiv bemärkelse därför att det fungerar lika bra, om inte bättre, att lägga sig ned, dra på sig hörlurarna och verkligen lyssna för varje enskilt stycke är en berättelse.

Vänner, nu är mitt nya album ute! Åtta låtar. Nån sorts historia. Ett brev från mig till er. Det har varit en tuff känslomässig process att skriva skivan och som vanligt har vi jobbat nära näsblodets rand i studion. Men nu är jag faktiskt bara glad. Hoppas ni gillar den!

Skriver han själv på sin webbplats.

Jodå, det här är bra, riktigt bra, faktiskt.

Betyg