Jag satt där och tittade på en funktion i mina utvecklingsverktyg som jag borde lära mig, borde behärska men som jag inte gett mig i kast med av två orsaker – det är en rätt avancerad, komplicerad funktion och den efterfrågas inte så ofta av mina kunder. Så jag gjorde det jag brukar, delegerade den till en av våra utvecklare.
Enkelt eller hur? Så fort något blir lite för bökigt så skicka det vidare till någon med bättre tekniska kunskaper, få saken gjort, betala för det och problemet är löst. Nåväl, utvecklare har inte bättre minne än andra, i allmänhet, och inte bättre minne än mitt så saken hamnade mellan stolar och till slut visade det sig att annat kom i vägen. en av två saker måste därför väljas – skjuta upp saken tills utvecklarna hade tid över eller så fick jag ta tag i det själv, på egen hand.
Kraschade
En regnig dag tag jag därför plats framför datorn och tänker ”Hur svårt kan det vara?”. Metodiskt, förmodligen i betydligt långsammare tempo än normalt så gick jag igenom handböcker, kollade videor, läste på innan jag gav mig på några enklare övningar. Till min stora förvåning så fungerade de ändringar jag gjorde så jag kastade mig snabbt på alltmer avancerade saker – tills jag lyckades att fullständigt krascha test-sajten som jag satt och lekte med men ändå – det funkade om jag höll mig inom vissa ramar, om jag gjorde rätt alltså.
Sen började jag att bygga om, korrigera, finslipa och göra om allt det som en utvecklare skulle ha tagit hand – om hen hade haft tid, eller snarare när hen fick tid.
Kika på
En tid senare hörde en av utvecklarna av sig och meddelade ”Ok, jag kan kika på det där nu”. Inte helt utan viss stolthet så meddelade jag att jag fixat det själv så problemet var ur världen.
Av detta lärde sig jag och utvecklarna:
- Jag kan, om jag vill, om jag tar det lugnt och läser på
- Vill du ha uppdrag som utvecklare så vänta inte, då gör han det själv
Jag lärde mig en sak till – det går alldeles utmärkt att lära gamla hundar att sitta och det finns en stor glädje i att lära sig något nytt, att lyckas och utvecklas. Någonstans i stressen och i allt arbete så gick den känslan lite grand förlorad. Den kom i skuggan av att jaga nya uppdrag, sälja och hålla ihop hela verksamheten.
Inte på en fredag
Det var då jag bestämde mig. En dag i veckan så ska jag sitta på skolbänken igen. På fredagar, så sedan dess jobbar jag inte officiellt på fredagar. Jag pluggar, testar saker, river saker, gör om och försöker lära mig nya saker. Det går inte alltid som jag vill så ibland får jag börja om, göra om riva upp beslut och ta en annan väg men det är som en klok individ har sagt ”ett dåligt beslut är bättre än inget beslut för det kan rivas upp och göras om”.
Så vad har jag då lärt mig mig under alla dessa fredagar?
Massor men det viktigaste är att ha hittat tillbaka till glädjen över att klara av saker, att utvecklas och lära sig nya saker.
