Det finns har och det finns har, nyanser och ord är nyanser liksom att det ryms nyanser inom ord. Just nu pågår en debatt om uttrycket ”Hata Löven”. Det handlar om ett av Sveriges hetaste derbyn – det mellan Skellefteå AIK och Björklöven. Det är ett erbjudande som rymmer allt – arbetarstaden Skellefteå mot universitetsstaden Umeå och så vidare.

”Hata Löven” är i sammanhanget ett mycket ofta använt uttryck av samma anledning som Lövens fans kör med ”Hata Skellefteå”. Det är ett hat med nyanser och framför allt är det inget hat i ordets rätta betydelse. Björklöven vet att de är beroende av Skellefteå och tvärtom och inne i djupa styrelserum hoppas båda sidor att de ska kunna mötas i SHL men det är inget som företrädare för någon av föreningarna ens törs andas om utåt. Hat handlar om en hatkärlek där båda grupperna av fans slår vakt om rivaliteten, vårdar och odlar det därför att de vet om om Löven tar klivet upp så finns det miljoner att tjäna. För fansen handlar det sannolikt mer om tradition än om pengar och det är inte heller så att AIKs (ingen kallar Skellefteå AIK för något annat i Skellefteå) fans vill ha upp Björklöven till SHL.

Hat

Tillbaka till ordet hat, som nu fått insändarsidan i lokaltidningen fyllas med röster för och emot ”Hata Löven”. Hat hör inte hemma inom idrotten förkunnar moralpanikens förespråkare och gör ett stort nummer av att hat kan leda till handling och handling kan leda till … världskrig. Det finns också en omtanke om unga, våra barn och det är naturligtvis förskräckligt att unga oskuldsfulla öron ska tvingas lyssna till ”Hata Löven”. Med all respekt för de som är besvikna över att North Power inte tänker plocka bort ramsorna mot Löven eller plocka bort ”Håll Västerbotten Rent” och ”Hata Löven” från läktarna så vill jag bara säga – ni skapar en höna av en fjäder.

När Björklöven tvångsdegraderades ned till division 1 efter alltför musikaliska ekonomiska transaktioner ringde en av deras främsta supportrar upp mig mitt under en match mot Luleå och med gråten i halsen konstaterade han:

– Ni kommer ihåg oss.

På tv:n panorerades det just över den tillresta AIK-klacken och mitt i klacken fanns skylten ”Hata Löven” – i en match mot Luleå.

”Hata Löven” handlar inte om hat. Det handlar om värnandet av en rivalitet mellan två städer längs kusten i norr. Det är en strid mellan en arbetarstad och en universitetsstad. Under många år så var det också en rivalitet mellan avflyttning och tillväxt. Det är det ”Hata Löven” handlar om, inte hat, och det är inget konstigare än att under många år så fanns det gått om AIK:are som gäller på Luleå i dåvarande Elitserien. Då var AIK:are varmt välkomna i Luleås gemenskap tills AIK gick upp i SHL och då upptäckte många i Skellefteås hockeykollektiv att nu hatade Luleå Skellefteå AIK.

Rivalitet, känslor, hetta och en slags hat som kanske bara finns inom idrottens värld. Ett hat som inte är hat, egentligen utan som handlar om tradition.

Hata Löven!