Ulf Lundell sitter numera ensam på Österlen där han läser, målar och skriver dagböcker som han sedan ger ut under namnet Vardagar. Nu har nummer 6 och nummer 7 i serien släppts och Lundell sitter där, ensam, och saknar den tid som flytt med ont i ryggen och en längtan efter den gamla socialdemokratin.

Han är väl kanske inte så mycket rebell längre, det är du inte vid fyllda 71, men han är fortfarna kompromisslös, pricksäker och vass. Ulf Lundell är dessutom en mästare på just de här lite dystra betraktelserna även om han borde lägga ned en och annan timme till på att kolla upp fakta om det han skriver om. Sverige förlorade mot Kanada i VM-finalen i fotboll, inte Australien men är du att betrakta som nationalhelgon så kommer du undan den typen av missar.

Musik

Lundell skriver alltså fortfarande, han målar och han gör musik. Den senare handlar inte sällan om åldrandet. Ett men som Lundell har återkommit till ända sedan, ja Jack. Lundell gör fortfarande bra musik och han skriver fortfarande bra, fängslande och med sin egen ton – lite sorgset, lätt dystert och tillbakablickande.

Kompromisslös

Han är också gubben tvärs emot, kompromisslös och när hans dotter har åsikter om en kvinna som han träffat och dristar sig att kommentera detta förhållande lite mer offentlig i en pod så säger Lundell upp kontakten med henne, dottern. Det är nu inte första gången vilket alla som läst Vardagar kan dra sig till minnes. Ulf Lundell sitter där på sin gård och funderar över samtiden och det har han gjort i sju upplagor vid det här laget och han lär fortsätta med det så länge någon vill läsa – eller förresten jag undrar om han bryr sig om ens det, egentligen. Han skapar som han alltid har skapat och som sagt – han kan fortfarande skriva och göra musik. Hans målningar törs jag inte ge mig på att bedöma.

Betyg

Vardagar 6 och Vardagar 7

Wahlström & Widstrand