Jag älskar fonter, alltså typsnitt, hur bokstäver ser ut och jag förlora mig timmar med att sitta och byta, testa typsnitt, kombinera olika typsnitt men det är bara en del av processen som jag brukar kalla ”när nörden vaknar”.
De flesta som jag försöker förklara det här för skakar på huvudet och förstår lite eller ingenting. Kompisarna Anders och Jens förstår men de är nördar och diskussionerna på kontoret när vi sitter och petar i de här detaljerna är mer än lovligt introverta. Strikt ur produktivitetssynpunkt är de förkastliga men vi är våra egna chefer så det går så att säga för sig.
Detalj
I de här sammanhangen så finns det inte en enda liten detalj som inte kan diskuteras och testas i oändlighet. Låt mig ta ett exempel – en ram, en kant runt en bild. Tro inte för en sekund att jag petar in helt igenom svart ram i en design. Jag kommer att testa 10-15 olika färger innan jag bestämmer mig för en färg på ramen. Är färgen nu grå så tro inte att det blir första bästa grå färg.
Tolka nu inte detta som att jag är perfektionist och att jag inte lämnar något åt slumpen. Så är det inte utan jag förstår att viss saker får bli en kompromiss därför att det måste gå att arbeta också utan att fastna i detaljer. Sätter du en marginal på något så är det inte säkert att just denna marginal är optimal och perfekt i alla väder (alla upplösningar). Ibland får du leva med en kompromiss och att det fungerar rätt hyggligt istället för att sitta och jaga pixlar.
Fonter
Nu på morgonen, efter att ha begravt mig i Apples kvartalsrapport så har jag suttit och petat i typsnitten är på Macken. Det är justerat, justerat igen, satt ramar, testat fram och tillbaka alldeles för länge för att det ska vara försvarbart men när nörden vaknar så är han vaken. Nu när storlekarna korrigerade, det är petat mellanrummen och radavstånd, blocken är omgjorda i den mobila versionen – en väldig massa saker som jag ser men som högst sannolikt du som läsare inte bryr dig mycket om.
Hur som helst – nu är det gjort!
