Jag kommer från den andra sidan och skyller allt på min son. Möjligen fegt men det är å andra sidan sanning så jag skyller på det – sanningen. Jag var en varm anhängare av Windows, gillade Windows försvarade Windows och tyckte att Apple var ungefär som att måla in sig i ett hörn.
Det var också en sanning, då. Apple och Mac var alldeles för avvikande, udda och visst, jag jobbade med Mac i många år som journalist men då handlade det om att knacka text, skicka in den, skriva puffar, kedjeröka och skriva med en mentolcigarett i mungipan. jag uppfyllde nu inte hela journalistmyten, inte fullt ut. Jag hade aldrig whiskey i den ena skrivbordslådan och Novalucol i den andra. macken var en ordbehandlare då. Avancerad, kraftfull förvisso men jag använde den inte till något annat och jag körde Windows så snart jag kom ut från redaktionen.
iMac G4
Till en dag då folket på annonsavdelningen fick nya datorer. Då de var de som drog in pengarna så fick de nya datorer – inte vi murvlar. Vi kostade bara pengar så annonserna fick nya vita, eleganta saker – iMac G4. det var den första Mac:en som hajag faktiskt ville ha och dessutom hade den ett nytt snyggt operativsystem – OSX. Jag gick hem och kopierade det in i jibnsta detalj på Windows. Du kunde gör det på den tiden, skapa ett tema och sno hela utseendet från ett annat operativsystem – så det gjorde jag. På kuppen retade jag gallfeber på varenda macfrälst tekniker som sprang runt i tidningskorridorerna då jag naturligtvis visade dem, vare sig de ville eller inte, att min Windows sig ut exakt som en Mac – ned till inloggningen.
Det gick några år. Jag körde fortfarande Windows men började tröttna på allt småstrul, på att tvingas att byta dator med 2-3 års mellanrum. Jag höll emot, vägrade att släppa Office och Outlook och Körde på, med Windows. En dag kom det hem en vit, plastig Macbook och resten är historia som det brukar heta.
Jag har alltså inte alltid varit så här, fast egentligen så har jag det – fast på den andra sidan.
