Den tidigare ministern, numera styrelseledamoten i gruvbolaget Beowulf Mining, Sven-Otto Littorin har reagerat på en granskande artikel i Aftonbladet och anmält den publicerade texten till Mediaombudsmannen därför att en av journalisterna som lett arbetet på granskningen av gruvbolaget har samiskt påbrå.
Aftonbladet har granskat Beowulf Mining, löften om en massa jobb till den ort, Jokkmokk, där de planerar att etablera sig, oklarheter gällande finansieringen och kopplingar till ett skatteparadis. Beowulf Minings styrelseordförande den förre ministern Sven-Otto Littorin vill inte svara på Aftonbladets frågor utan hänvisar till lobbyistbyrån Labyrinth Public Affairs – som Littorin är delägare i. Labyrinth Public Affairs hänvisar tillbaka till Beowulf Mining.
Stannat
Det är, kortfattat, de faktiska omständigheterna. Ett gruvbolag har granskats av en tidning, inte velat svara på frågor, och där skulle det hela ha kunnat stanna om inte Sven-Otto Littorin först skrivit att han anser att reportern borde ha redovisat sitt etniska ursprung och sedan gått visare och anmält Aftonbladets artikel till Mediaombudsmannen.
Slutligen borde Aftonbladet ha informerat sina läsare om reporterns samiska ursprung, som i just detta sammanhang är synnerligen relevant, givet konflikten kring Kallak. Läsarna borde själva ha fått avgöra om partiskhet i grundfrågan har påverkat reporterns objektivitet.
Det skriver Littorin i sin anmälan till MO.
Hade Beowulf Mining kalkylerat med att Aftonbladets granskning över tid skulle falla i glömska så har Sven-Otto Littorins agerande och uttalanden lett till det rakt motsatta. Snabbt har Littorins krav på att journalister ska redovisa sin etniska bakgrund blivit viral och Aftonbladets granskande artikel har nått långt fler och den har diskuterats i långt fler kretsar än vad som sannolikt hade blivit följden om Littorin hade hållit käften.
Dumheterna
Ska nu de här dumheterna nu benas ut så låt oss börja med hur medierna fungerar och vem som har ansvarar för vad. Enskilda journalister ansvarar inte för det som publiceras. Det gör en ansvarig utgivare och av det följer att Sven-Otto Littorins krav att en enskild journalist ska redogöra för sin etniska bakgrund och tillhörighet är lika djupt obehaglig som grovt felaktig. Med sin bakgrund som partisekreterare inom moderaterna och arbetsmarknadsminister kan det omöjligen vara obekant för Littorin.
Kravet i sig, att en enskild journalist ska redogöra för sin etniska bakgrund har en rasistisk underton och Littorin anser att det borde ha gjorts i samband med publiceringen för att åstadkomma någon slags transparens. Det är oklart om Littorin anser att det gäller alla journalister eller enbart journalister med samisk bakgrund. Dessutom skriver Sven-Otto Littorin att om Aftonbladet inte visste om det så är det dags för ett utvecklingssamtal och tydligen utgår den förre ministern att svenska mediaföretag kartlägger sina anställdas etniska bakgrund, eller borde göra det. Det torde garanterat en arbetsrättsjurist ha en hel del åsikter om och om svenska mediaföretag lagrade den typen av uppgifter om sina anställda så går det att räkna upp ett gäng lagrum som det högst sannolikt brutits mot.
Sen kan ju en stilla undran vara över var gränsen ska dras. Kan etniska svenska skriva om invandring? Kan svenskar med amerikanska ursprung skriva om USA eller kan svenskar med ryska släktingar skriva om kriget i Ukraina?
Journalister skulle i såfall bli en helt unik yrkesgrupp där den egna bakgrunden skulle vara uteslutande istället för tvärtom.
Anmälan
När det sedan gäller Sven-Otto Littorins anmälan till MO, mediaombudsmannen, så har jag läst den i sin helhet – Littorin har publicerat den på sitt konto på Facebook.
Aftonbladet har alltså publicerat en artikel som i sin ton, bildval och rubrikval inte kan tjäna annat syfte än att misstänkliggöra och skada bolaget, dess aktieägare och ledning. Bolaget har visserligen fått ett antal skriftliga frågor som vi svarat på, men inte fått se våra citat, och de svar vi givit har antingen misstolkats eller uteblivit i publiceringen.
Det är Littorins huvudsakliga invändning – tonen i texten. På en punkt anser Littorin att Aftonbladets artikel är felaktig:
I artikeln skriver författaren bland annat följande: ”Uppgifterna om Beowulfs dotterbolag på Brittiska Jungfruöarna saknas både i informationen från när bolaget 2020 bad aktieägarna om runt 80 miljoner kronor i en så kallad nyemission. Inte heller finns uppgifterna på bolagets webbsida.” Det är fel. Information om Vardar Minerals dotterbolag på BVI finns i varje årsredovisning som publicerats av Beowulf sedan Beowulf blev delägare i Vardar Minerals, och samtliga dessa årsredovisningar finns tillgängliga på Beowulfs hemsida.
I hela den långa redogörelsen för den skada som bolaget åsamkats, aktiekursen ska ha fallit med 30 procent efter det att artikeln publicerats,, så pekar Sven-Otto Littorin på ett sakfel.
Det riktigt stora misstaget i sammanhanget är att likt Don Quixote dra ut i strid med väderkvarnar.
