När iPhone lanserades 2007 så skrattade Steve Ballmer. Apple skulle aldrig lyckas. När Apple lanserade sin första modell så sades det att den var för begränsad och ganska snart visade det sig att kunderna visste vad de ville ha. Sen kom iPhone-dödarna.
Nokias Communicator var en tegelsten, dubbelvikt. Du hade ett riktigt tangentbord. En smal bred skärm och telefonen hade en del nödvändiga funktioner – epost, meddelanden, kalender och en del andra funktioner. Deb var svindyr och den rubbade inte på minsta sätt Apples iPhone. Nokia och Motorola var tungviktare på den tiden. Nokia hade skördat stora framgångar med små, billiga telefoner med grym batteritid – vem hade inte en Nokia 3210?
Communicator däremot var dess raka motsats och den blev heller inget annat än ett längdpinkarpris för affärsmän med halvknackigt självförtroende och liten … du vet vad.
Tingest
New York Times hittade en ful tingest som du dig isär för att f¨f ram tangentbordet där det var det iPhone-dödarna satsade på – fysiska tangentbord och små plastpennor. De hade inte pekskärmar utan pekskärmar och massor av de här ”dödarna” körde Windows Mobile. Har du glömt bort det operativsystemet så gör det inget. Microsoft vill inte heller komma ihåg det. det kom en hel del hyggligt användbara mobiltelefoner baserade på Windows Mobile – ingen hade dock anständig batteritid. I Sverige skulle det byggas en hel egen community runt Windows Mobile. Användarna skulle få tips och det skulle vara en utmanare till Apples iPhone. Projektet lades ned på grund av ett enda mail som avslutades med ”Skickat med min iPhone”. True story, projektledaren som ville få pengar av Microsoft för att dra igång projektet svarade med ett mail, skriver på en iPhone och Microsofts backade ur – direkt.
Blackberry
Många satte sitt hopp till Blackberry. Det var telefonen som skulle slå undan benen på iPhone. Problemet var bara att inte en käft utanför USA använde en Blackberry och vi i Europa visste knappt var det var och när vi fick veta så tittade vi på ännu en telefon med ett fysiskt tangentbord på fram sidan. En sån som LG, HP och allt vad det hette redan hade lanserat.
Blackberry var en säker telefon, försedd med kryptering och det var faktiskt den enda godkända telefonen för den amerikanska presidenten. Alla vi andra använde andra telefoner.
Motorola, Palm, HTC, Sony som slog ihop sig med Ericsson för att försöka att överlava och så naturligtvis Samsung. Den sistnämnda har inte dödat några iPhones men däremot städat duktigt på Android-sidan vilket gör Samsung till den ojämförligt största Android-dödaren.
Trädgård
Ingen konkurrent var ens nära. Ingen konkurrent orsakade ens den minsta lilla svallvåg i dammen inne i Apples invallade trädgård. Apple vände upp och ned på en helt marknad, en halv bransch och du vet hur det ser ut idag – inte ett fysisk tangentbord så långt ögat kan nå.
Det finns inga iPhone-dödare och det har aldrig funnits några heller.