Qualcomm har drabbats av en minst läglig minnesförlust och uppmanar nu tillverkare att inte utveckla och designa sina egna kretsar därför att de kommer ett leda till långsammare kretsar. Qualcomm tillverkar och utvecklar SnapDragon som sitter i många av marknadens Android-telefoner.
Qualcomm publicerade nyligen inlägget nedan på Twitter – ett påstående, ett citat och så en rad röda flaggor som ska indikera att påståendet är allt annat än korrekt och inte med sanningen överensstämmande.
https://twitter.com/Snapdragon/status/1448317606365179906?s=20
Verkligheten, utanför Qualcomm, säger något helt annat. Google tillverkar och designar numera sina egna kretsar, Google Tensor, som sitter i nya Pixel 6. Huruvida de kretsarna är snabbare ska jag låta vara osagt men det finns en tillverkare som fullständigt blåst Qualcomm ur vattnet och vars kretsar är betydligt snabbare och kraftfullare – Apple.
Compared to the competition, the A15 isn’t +50 faster as Apple claims, but rather +62% faster. While Apple’s larger cores are more power hungry, they’re still a lot more energy efficient. Granted, we are seeing a process node disparity in favour of Apple. The performance and efficiency of the A15 E-cores also put to shame the rest of the pack. The extremely competent performance of the 4 efficiency cores alongside the leading performance of the 2 big cores explain the significantly better multi-threaded performance than the 1+3+4 setups of the competition.
Halkat efter
SnapDragon är förvisso de kretsar som fortfarande används mest men när nu Google börjat designa sina egna kretsar, Microsoft umgås med samma tanke liksom Amazon så kan Qualcomms dominans snabbt landa i samma sits som Intels – de har halkat efter i konkurrensen. Under många år så var tanken att designa och utveckla sina egna kretsar närmast otänkbar. Intel var jätten, AMD utmanaren och sedan fanns ARM (jag räknar då bort Risc och PowerPC). Kostnaderna för att utveckla egna kretsar, egna processorer ansågs vara alldeles för hög och främst Intel försäg branschen med kretsar och processorer som hela tiden var lite snabbare och lite bättre. Sen hände något. Intel fick problem, buggar upptäcktes och skillnaden i prestanda mellan nya och gamla processorer tenderade till att bli försumbar förutom till priset. Nya processorer var dyra – för dyra i förhållanden till prestandaförbättringen och de som tröttnade först var Apple som inte tyckte att de kunde bygga de datorer de ville därför att intel inte kunde leverera.
Apple hade då i flera år utvecklat sina egna kretsar för hela iOS-plattformen och egna tester visade att de ARM-kretsar som Apple byggt som prototyper var överlägsna det Intel kunde erbjuda.
Teknikskifte
Ryktena talade om ett stort teknikskifte i Cupertino men åren gick och Intel fick hänga med till förra året då Apple lanserade Apple Silicon och M1-modellerna. Billigare, snabbare, tystare, kallare och med en imponerande prestanda. Nu handlade det om hur snabbt Apple kunde få över all mjukvara till Apple Silicon. I väntan på det lanserades Rosetta 2 – en kommandotolk som såg till att program för Intels processorer fungerade med M1. Apple lanserades också utvecklingsverktyg, bjöd på distansutbildningar och sig till att stötta alla utvecklare. Resultatet ser vi idag – en uppsättning nya datorer (nya under skalet) som springer åttor runt Intel. Processorsjätten satsade på reklam och marknadsföring, anlitade Justin Long och kopierade Apples egen ”Hello I´m, a Mac”.
Apples egna /design) ARM-processorer som sitter I iPhone och iPad är påvisbart snabbare vän SnapDragon. Faktum är att Qualcomm försöker komma ifatt Apples A14-processor och i nya iPhone 13 sitter en A15-processor. Allt det här har Qualcomm glömt bort.
