Första gången jag startade Fortnite så befann jag mig på en surfingbräda, högt uppe i luften med en upphetsad spanjor i öronen som pratade snabbt och oavbrutet. Jag överlevde naturligtvis inte utan fick starta om och befann mig återigen i luften, i ett flygplan.
Jag har aldrig startat Fortnite sedan dess och har det inte installerat i någon enhet. Efter två försök så insåg jag att det här spelet verkligen inte är något för mig. Detsamma gäller World of Warcraft och alla de här ”Game over – wanna try again?” spelen. Det är en kategori spel som jag per automatisk väljer bort och inte lägger mycket tid på om jag skulle ramla över dem helt enkelt därför att jag inte har tid att träna och absolut inte har tålamod för att misslyckas så ofta som förmodligen är nödvändigt för att lyckas och bli bra.
Mot andra
Det fanns en tid då jag gjorde det. Spelade i massor och blev i vart fall anständig på Doom, Heretic och allt vad spelen hette på den tiden. Numera spelar jag sporadiskt och jag spelar alltmera sällan spel där jag ställs mot andra, där jag måste tävla mot andra. Jag som alltid älskat att tävla, älskar utmaningar och förändringar vill inte tävla i spel längre, inte lika mycket eller lika ofta som tidigare. Där vill jag utforska, samla saker, spela en timme här och där. En kort verklighetsflykt, lite avkoppling i ett spel som inte är alltför komplicerat eller som ställer för stora krav på mon motorik, det vill säga att jag ska vara blixtsnabbt med knappar och joystick.
Jag spelar LEGO med ett av barnbarnen – Builders Journey. Du hittar det på Apple Arcade. Det är stillsamt, klurigt och när vi spelar så sitter jag bredvid, tittar på tills hon kört fast. Då får jag låna spelhandtag en kort stund så att jag hinner prova några olika sätt innan hon tar tillbaka handtaget ”Nu, tror jag att vet jag vet man ska göra…”. Jag fungerar som en enkel handledare som får hoppa in, då och då så att hon ska kunna se och fundera på hur bitarna ska läggas.
Animal Crossing
Jag spela också Animal Crossing och blev lycklig som ett barn över den stora uppdateringens om kommer den 5 november och att det också kommer en stor nedladdningsbar uppdatering samma dag. Minecraft har jag precis startat med och jag bh-ar en rad spel i samma genre – du bygger, utvecklar och skapar saker i ett spel som är tyst, stilla och som går långsamt. Raka motsatsen till Doom, Wolfenstein och DukeNukem 3D som jag återvänder till då och då men mer av nostalgiska skäl.
Så vad är då min poäng?
Tröskeln, ingången för att komma igång med ett spel är ofta alldeles för hög med många av onlinespelen. Du tvingas att starta på en nivå högt över vad du klarar av och ”Game Over – Wanna Try Again?” dödar effektiv spelglädjen. Du försöker några gånger till och överger sedan spelet. I alla fall gör jag det men en sak har erfarenheten lärt mig – tro inte att du utgör målgruppen, majoriteten eller att dina upplevelser delas av andra.
Det kanske bara är jag. Hur spelar du?
