Apple fortsätter att göra ändringar i webbläsaren Safari. I den senaste, den tionde, betaversionen av macOS Monterey så har hela raden med tabbar flyttats tillbaka till samma plats som den har i macOS Big Sur.
I de första designändringarna så flyttades raden med tabbar upp, ovanför raden med favoriter och bokmärken. Nu i den tionde betaversionen av macOS Monterey så har raden med tabbar flyttas tillbaka, under raden med favoriter. Samma designförändringar har även gjorts i iOS 15.1 beta 4 vilket gör att det ser ut som att Apple nu i stort sett gått hela varvet tillbaka till utseendet i macOS Big Sur men den skillnaden att tabbar fortfarande ser ut som knappar med rundande kanter och ett mellanrum mellan dem.
Kritik
Apple har bitvis fått hård kritik för designändringarna i webbläsaren Safari, även från bloggare och skribenter som vanligen brukar backa upp Apples olika beslut. John Gruber, Daring FireballJohn Gruber, Daring Fireball, fullständigt massakrerar Apples design och ändringar.
I sak håller jag med Gruber på varenda punkt även om jag inte tycker att ändringarna är fullt så allvarliga.
Apple envisas med att försöka att lösa problem som inte finns
Apple har nu i stort sett gått hela varvet runt, flyttat runt. Provat olika designlösningar och sedan bestämt sig för att gå tillbaka till det tidigare utseendet förutom där att tabbarna fortfarande mer ser ut som knappat än tabbar. I vart fall i en jämförelse med andra webläsare.
Spelar det då någon roll att tabbarna i nya Safari har ett mellanrum, rundade kanter och ser ut som en knapp och inte det mer traditionella utseendet som du hittar i andra webläsare?
Ja, därför att webbläsaren är det program de flesta av oss använder mest och om tabbar ser ut på ett sätt i alla andra webläsare så är det förmodligen ingen bra idé att bryta mot det mönstret. Dessutom – de som surfar genom att öppna en massa tabbar i bakgrunden för att sedan plöja igenom raden med öppna tabbar vinner ingenting, absolut ingenting, på att det är mellanrum mellan varje tab. Det tar upp mer utrymme och klämmer ihop tabbarna onödigt mycket.
Ur designsynpunkt vinner du ingenting och en designförändring utan synbar tydlig vinst är i de allra flesta fall ingen bra förändring.
Varför?
Så varför har Apple kört hela varvet runt då?
Kanske, för att prova, för att se om det verkligen inte går att förbättra Safari och göra webbläsaren lite bättre än konkurrenternas webläsare. Kanske för att en av Apples ledande designers har mer inflytande än andra och hen har lyckats att trycka igenom ändringarna men fått backa sedan användarna inte uppskattat det nya utseendet. Oavsett anledning så är tester en del av skapande-processen. Du provar, gör om och låter ändringarna få hänga med ett tag för att verkligen utröna vilka konsekvenser förändringarna kan få. Sen ändrar du igen, och igen igen. Du ändrar tills du är nöjd och tills det fungerar.
Jag har gjort det och alla designers jag känner har gjort det. Kanske är det därför jag inte är riktigt lika upprörd som en del andra, även om jag delar deras kritik. Det sagt utan att på minsta sätt jämföra mig med Apples designers. Vi spelar liksom inte i samma liga men processen är densamma och du måste tillåtas att få prova och du måste tillåta dig själv att prova.
Färger
Fortfarande utan att göra några jämförelser så har Magasin MACKEN bytt grundfärg fyra gånger bara under de senaste två åren. Från svart och mörkgrått till den nuvarande gröna färgen. Däremellan passerades blå toner och vinröda toner. I mina ögon så var alla ändringarna snygga men snyggt är inte detsamma som att det fungerar – vilket inte minst kunder som beställer en design bör hålla i huvudet. Det du tycker är snyggt är inte detsamma som en design som fungerar.
Hur som helst – Apple provade, ändrade och provade igen. Det är Apples rätt och det är det Apple ska göra och måste göra. Av samma skäl är det också vår rätt som användare att säga ifrån med förhoppningen att Apple lyssnar. Det har Apple gjort den här gången även om Apple av outgrundlig anledning envist biter sig fast vid runda knappar istället för tabbar.
