
Ett tips till alla lättkränkta. Till alla er som vill se huvuden rulla för minsta övertramp, minsta misstag och för varje enskilt förfluget ord. Köp större skor!
Innan du nu läser vidare så vill jag varna känsliga läsare för avvikande åsikter I den följande texten nedan orkar jag inte leta efter adekvata ord, alternativa ord, synonymer och jag orkar inte linda in saker. Från och med nu är en spade en spade och jag vill varna dig för att mina åsikter kanske inte stämmer med dina.
Parlamentet
Nyligen skämtade Claes Malmberg i humorprogrammet Parlamentet om förorten och skjutningar i densamma. I ett satirprogram där de medverkande spelar korkade politiker så får en korkad politiker inte skämta, korkat om förorten. Det var rasism, fördomar och jag vet inte allt lika lite som jag orkade hålla reda på alla som skulle avgå som en följd av skämtet.
Det finns ett grundläggande problem humor – den ska utmana våra gränser.
Det finns en grundläggande förödelse med humor – den ska utmana våra gränser.
Hängde du med där?
Båda, liksom, två tankar, samtidigt.
Sociala medier
Låt oss ta steget över till sociala medier – Twitter, Facebook och allt det där. Du ser samma tendens, samma oförsonliga inställningar och samma överkänsliga tår. En politiker byter åsikt – krav på avgång. En politiker formulerar sig slarvigt – krav på avgång. Alla ska avgå, direkt för minsta snedhet, minsta misstag och räkna inte med att bli förlåten. Allt kommer tillbaka, i retur lika säkert som kvällstidningarnas listor på alla andra som också har begått misstag.
Vi har kastat ut nyanser med badvattnet, allt är svart eller vitt och det finns ingenting emellan lika lite som det finns respekt eller förståelse att i en demokrati så är det helt okej med att tycka olika. Ingen behöver avgå och inga huvuden behöver rulla för det.
Scrolla förbi
Vi tycks också ha helt förlorat förmågan att scrolla förbi, rulla förbi, rycka på axlarna och bara gå vidare. Minska skitsak måste få tonvis med uppmärksamhet och vi ska på något märkligt masochistisk sätt genomlida varenda helt onödig debatt bara för sakens skull. Vi ska vrida och vända på allt in i absurdum och innan vi gör det så ska vi dessutom flagga för att det som läses, sägs eller visas kan irritera någon. Krönikor ska märkas med att det är skribentens åsikter, recensioner ska märkas med att det är recensentens åsikter och om någon kan bli irriterad så ska alla känsliga varnas.
Tydligen har vi mist den förmågan också någonstans på vägen. Vuxna, läskunniga, intellektuellt kapabla människor måste få veta att en krönikör tycker saker, en recensent kan ha fräckheten att tycka något annat än det du gör.
En god vän
Jag har en god vän. Han är konservativ. Det är inte jag. Vi är vänner trots det och vi diskuterar allt mellan himmel och jord trots att vi är allt annat än överens. Över tid har vi valt bort vissa ämnen. De har vi redan diskuterat och vi vet att vi aldrig kommer att bli överens så varför ödsla tid på att diskutera dem då? Han har klargjort sina ståndpunkter, jag mina och vi har kommit till en gemensam insikt att vi tycker olika. Så då pratar vi om annat istället.
Ibland byter han åsikt. Ibland gör jag det. Ibland för att han har tänkt mer, längre och har bättre argument. Ibland för att jag överhuvudtaget inte ens funderat över ämnet. Ibland funderar jag över ämnet och kommer fram till att jag intet håller med honom. Ibland måste jag läsa på för att försvara mig för att han utmanar mina åsikter. Så där håller vi på men tanken har aldrig slagit mig att jag skulle bli kränkt över att han inte tycker som jag, att han inte delar mina åsikter i allt. Som vän betraktat skulle han då vara en jävla trist, slätstruken ja-sägare och då skulle han inte vara min vän.
Vi tycker naturligtvis lika i en massa saker men det är också ämnen som vi ofta väljer bort. Vi vet redan vad vi tycker och vi vet att vi har rätt.
Lättkränkta
Ni alla lättkränkta skulle inte stå ut en sekund i vårt sällskap därför att eftersom vi står så långt ifrån varandra i massor av frågor så skulle någon av oss irritera och kränka er – garanterat. Då skulle ni också kunna ringa upp någon av kvällstidningarna få rasa, tala ut och berätta att hela er lördag blev helt förstörd därför att i påsen med grillchips låg några hela vanliga potatischips eller vilken kvalificerad skitsak det nu kan vara som förstört er lördagskväll.
Ni skulle kunna ringa valfri kvällstidning och berätta er historia om att ni inte fick drömjobbet därför att du har en ring i näsan, tatueringar på halsen och att arbetsgivaren som inte ens kallade dig till en intervju kommer att stämmas. Du kan sitta där inför kameran och gråta ut och berätta om den diktatoriske arbetsgivaren som hade fräckheten att fråga dig om du är vaccinerad eller något annat bagatellartat som kränkt ditt krav på frihet och på att resten av världen ska rotera kring dig och din person.
Livet
Kokaks det här ned, tills det blir torrt så blir livet kvar. Livet med sina idiotier, korkade människor som där du kan välja mellan att bli kränkt av eller så rycker du på axlarna och går vidare i förhoppningen att andra också gör det när du gjort bort dig.
Du kan välja att göra som jag och min gode vän – utforska en helvetes massa ämnen, välja bort ämnen som är meningslösa att spilla tid på och sedan ägna er tid åt viktigare saker. Som vid vilken temperatur en Jäger smakar bäst. Du kan välja att scrolla förbi, sucka lite lätt och sedan gå vidare.
Du kan till och med sätta dryg på cykeln, ta dig ned på stan, människobyn, och köpa lite större, fotriktiga skor och sluta med att vara så förbannat lättkränkt.
Ditt liv. Ditt val.
