Jag var en inbiten flugfiskare under många år. Jag läste allt jag kom över, band flugor, fiskade intensivt hela somrarna. Det fisket övergick till ett lika intensivt djuphavsfiske i nordNorge under några år innan det tog stopp, tog slut – allt fiskande.
Spöna ställdes undan, stövlarna hamnade långt inne i garderoben och den gamla fiskevästen packades till slut ned. Jag slutade fiska utan egentligen riktigt veta varför – det bara blev så. Jag jobbade med sportfiske i olika roller men jag fiskade inte. Tills en dag då vännen Thomas inte gav sig, inte accepterade ett nej och alla dåliga ursäkter om att jag inte hade koll på linor, spön, rullar och allt det som krävs för att börja fiska igen. Han plockade ihop ny utrustning, ordnade allt, linor, spö, rulle och tjatade.
Lära om
Flugfisket har förändrats under alla dessa år. Nu är det inte överhandskast som gäller längre, utan underhandskast med speciella spön och en mycket speciell teknik. Det jag en gång kunnat måste jag lära om, träna på nytt så att jag inte bara får ut flugan utan kan börja sikta och kasta långt. En sak har däremot inte förändrats – alla dessa prylar som måste vara av en viss sort, ett visst märke och precis som då så ska du se ut och ha vissa prylar. Jag hade aldrig det då och jag har det inte nu heller.
Jag har inga neoprenvadare, inga Gortexbyxor och inga vadarskor. Jag har ett par klassiska, enkla vadarstövlar som du fäster i bältet, vid höften. Jag har fortfarande fiskeväst fast jag fått veta att idag använder alla gortexjackor. Gortex tycks vara ”the new shit” och ett komplett ställ drar lätt iväg till en bit över 10 000 kronor. Släng in ett par vadarskor och du passerar med lätthet 15 000 kronor.
Mina stövlar kostar 400 kronor.
Flanellskjorta
Jag har en kraftig flanellskjorta, som värmer och som andas och under den en helt vanlig t-shirt. Byxorna är köpta på ett militärt överskottslager och har överlevt det mesta. Jag är för att uttrycka det enkelt inte som klippt och skuren ur en Napp & Nytt katalog. Klädval och valet av prylar är ingen protest. Den som vill fiska med den senaste gör det. Jag gör det inte utan fiskar som jag alltid har fiskat – med ett urval av enkla funktionella kläder men med påskostade fiskeprylar. Jag har inget billigt spö, ingen billig rulle och inga billiga linor. Det är där jag väljer att lägga mina pengar.
Förnuftigt, kanske men jag vet också att en gång så slutade jag bara att fiska, bara sådär och utan egentligen anledning. Nu fiskar jag igen tack vare Thomas. Jag binder flugor igen, tack vare Thomas och jag har förstklassiga fiskeprylar tack vare Thomas.
Flugor
Mina gamla prylar har plockats fram och allt flugbindningsmaterial har klarat sig. Jag kunde binda mina första, rätt enkla tubflugor direkt. Så nu fiskar, igen, och jag kastar som en kratta. Jag måste lära mig något nytt, lära mig lita på och behärska mitt nya spö med en helt ny kastteknik och jag tränar. I allt detta så har jag hittat tillbaka till en glädje igen. En glädje som inte består av att fånga fisk. Det har aldrig varit det primära med mitt fiskande. Det viktigast har varit att komma hit, vara i naturen och använda mina kunskaper att se, lyssna och falla tillbaka på erfarenhet. Jag kan fortfarande ”läsa” ett vatten, hyggligt, och nu handlar allt om två saker – tålamod och timing. Tålamod att träna in det nya sättet att kasta och att hitta timingen igen.
Det är det allt handlar om timing och att låta spöet göra jobbet.
Jag fiskar – igen.
