Sveriges ärkebiskop Antje Jackelén har lämnat Twitter, tagit en paus, efter en serie hårda angrepp både mot hennes position som ledare för svenska kyrkan och mot henne som person. Det är ett tecken i tiden på att tonen i sociala medier hårdnar och att polariseringen tilltar. Vi uppträder helt enkelt illa mot varandra (ibland) och respektlöst.

För en tid sedan så skrev jag en krönika, en reflektion, över att nyhetens behag för länge sedan var över att tonen hårdnat på Twitter.

Det har hänt något på Twitter

Sedan dess har jag städat i mitt flöde helt enkelt därför att jag har svårt för de som inte kan visa respekt för andra och andras åsikter. Jag har rensat ut sociala mediaexperter som borde veta bättre, i vart fall om du kallar dig expert på sociala medier och till och med är anställd i den rollen. Kastar du dig över den du diskuterar med eller mot med personliga angrepp så har du förlorat den retoriska och verbala kampen. När landets ärkebiskop kallas för ”kärring” därför att argumenten tryter så vittnar det om att vederbörande (den som skriver det) anser sig ha tolkningsföreträde och att kvinnors åsikter är mindre värda, att de ska tiga i församlingen.

Vi kan vara djupt oense men vi kan fortfarande respektera varandra.

Vänner

En av mina närmaste vänner är stockkonservativ och kan se ut som att det inte är mycket vi är överens från ett ytligt perspektiv men vi är ändå mycket goda vänner. Vi diskuterar högt och lågt, stort och smått och vi är sällan ense men vi får slipa våra argument, tänka till och våra åsikter utmanas hela tiden. Det är betydligt mera givande att ta en diskussion med honom än att sitta i ett rum med likasinnade och bara nicka med huvudet i samförstånd.

Jag kallar honom stockkonservativ medan han brukar tycka att jag lever kvar i ett 1968-rus och i en socialistisk villfarelse. Oavsett det så finns det några viktiga grundläggande saker som vi är ense om. Han är demokrat, liksom jag, djupt in i själen. Han har samma grundläggande värderingar som jag har men hans slutsatser, lösningar och argument ser annorlunda ut. Vi har naturligtvis en massa gemensamma intressen vilka vi flyr till ibland då vi konstaterat att vi får vara eniga om att vi är oeniga. Han kommer inte att övertyga mig lika lite som jag kommer att övertyga honom och då är det lika bra att byta ämne.

Grundläggande värderingar

Nyckelordet är värderingar, grundläggande värderingar. Så länge som vi kan dela dem så kan vi föra samtalet vidare. Det är när vi börjar att misstänka att den vi diskuterar med faktiskt inte tycker att allas lika värde är något att stå upp för och försvara som det är dags att plocka fram ”mute” eller ”blockera”. När diskussionen landar i att vi bör begränsa grundläggande demokratiska rättigheter och att det bara finns en lösning på problemen som vi har kommit till vägs ände. Det är då diskussionen för länge sedan övergått till en monolog som det är nära till de personliga påhoppen och när de kommer så är det dags att säga ifrån, markera och om motparten fortfarande inte förstår så är det dags att gå vidare.

Det fungerar helt enkelt inte om den ena parten inte är intresserad av ett samtal, ett utbyte av åsikter och om fakta dessutom kastas över bord. Den som ger sig in i leken får leken tåla – tills den du diskuterar uppträder som en idiot.

Något har hänt på Twitter som sagt.