Sedan många år tillbaka så har jag sett till att mitt kontor alltid är där jag är och befinner mig. Uttrycket är slitet men jag har kontoret på fickan, eller kanske snarare i min iPad Pro om jag är ute och rör på mig. Är jag på mitt kontor hemma så är det sammanlänkat med mitt kontor i centrala Skellefteå. Jag har ett moln som binder samman allting.
Pandemin har haft det goda med sig att nu är mina kunder ifatt, min omgivning har också uppdaterats , tekniskt, och idag har vi möten via Team, FaceTime och andra tjänster. Vi pratar projekt, delar skärmar, visar, går igenom och vi gör det även om vi finns i samma stad, en stad som förvisso är den 20:en största kommunen i landet men som ändå är en rätt liten stad. Det kanske låter som att jag är nog slags teknisk pionjär men så har jag aldrig betraktat mig. Jag har digitaliserat mig själv därför att jag är verksam i en digital värld och för att jag är nyfiken.
Kontorstid
Det har också varit nödvändigt för att kunna svara upp till den servicegrad som jag vill kunna erbjuda våra kunder. Jag vill kunna vara tillgänglig även utanför kontorstid, hjälpa till fixa och svara på frågor även efter 17.00. Därför har min digitalisering gått snabbt utifrån mina egna krav på tillgänglighet, kunna jobba var jag vill och när jag vill. Jag har suttit med en kopp kaffe vid en bord på Gardemoen (Oslos flygplats) och jag har suttit vid ett bord vid Kellys Bar nere i Spanien och jobbat. Utan att låta som en globetrotter så har jag sett till att jag har en uppkoppling och nödvändiga verktyg för att alltid kunna gör det jag vill kunna göra.
Sammanhang
Nu ska ingen förledas till att tro att det flexibla kontoret och att kunna jobba var som helst enbart har positiva effekter. Människa är ett flockdjur och vi har ett behov av sociala kontakter. Vi har ett behov av att umgås, träffas, dricka kaffe, skvallra och känna att vi finns med i ett sammanhang. Hemmakontoret kan leda till isolering och det kan också leda till att gränsen mellan arbete och fritid flyter samman. Inget av de två sakerna tror jag är positivt på längre sikt men pandemin har inneburit ett kompetenskliv av stora mått. De som haft bärbara datorer med kamera och mikrofon har nu börjat att använda dem. De som dragit runt med iOS och macOS har haft FaceTime inbyggt i flera år och nu börjat att använda videosamtal som ett sätt att hålla kontakten, jobba och faktiskt hålla möten.
Därför hoppas jag, innerligt, att vi inte går tillbaka till det gamla utan att vi tar tillvara det nya vi har lärt oss – inget ont som ändå inte har något positivt med sig.
