Den statliga myndigheten MSB har lagt en video med råd till de som är oroliga över den globala pandemin. Ett av råden är att om du mår mycket dåligt, har svårt att hantera din oro så bör du inte konsumera nyheter om Covid-19 dygnet runt. Ett råd som fått stora delar av mediaSveriges chefer att gå i taket.
Det jag funderar över är hur medierna ser på sig själva, vilken självbild de har och om de tror, på riktigt, att de bara speglar verkligheten, hela verkligheten, utan urval, utan vinklingar och utan att ta hänsyn till vad medierna tror intresserar, lockar till klick och som i så motto är lönsam journalistik.
https://twitter.com/pwolodarski/status/1354810735948304389?s=20
Låt de här raderna sjunka in: Om, ”nyheter” oroar så är det för att verkligheten är oroande.
Det är alltså inte fel på mediernas rapportering – det är fel på verkligheten.
Redaktioner
Jag sprang runt på olika redaktioner i drygt 25 år och jag har varit frilans och fast anställd i olika roller. Jag är en gammal murvel som sadlade om och som numera jobbar med design, grafik, hemsidor, appar och internet. Jag tror att jag törs påstå att jag kan en del om hur medierna fungerar och den mediachef, den journalist och den som jobbar inom medierna som tror att de enbart skildrar verkligheten är mer än lovligt naiv. Det är vackert att tro det men det är som Brasse skulle ha uttryckt det, fel, fel, fel. En nyhet föds inte sällan ur en konflikt därför att konflikter lockar till läsning. Jag säger nu inte att alla nyheter föds ur en konflikt men ett motsatsförhållande är en nyckel i många nyheter. Du kan ha den äldre pensionären, gärna en kvinna, som känner sig lurad av en bilhandlare. Landets bilhandlare för förlåta mig men här hamnar ni i underläge. Du har den ensamma småbarnsmorsan som slåss mot myndigheter och så vidare och så vidare. Journalister skriver om och speglar det de väljer att rapportera om. Det görs alltid en värdering som bottnar i om en sak har nyhetsvärde, är det intressant, kan det locka till läsning och inget ska få mig att tro att inte mediacheferna väger in en lönsamhetsaspekt. Inom vissa medier är klick viktigare än i andra medier.
Min poäng är – en nyhet föds i skallen på en journalist och hur den kommer att se ut i färdigt skick beror på en rad val som redaktionen, redaktionens chef och den enskilde journalisten gör. Det är inte detsamma som verkligheten. Det är en bit av verkligheten – ett urval.
https://twitter.com/ThomasMattsson/status/1354899592811339790?s=20
Ett enkelt råd
MSB har givit ett rätt enkelt, logiskt och på alla sätt vettigt råd – mår du mycket dåligt av att läsa en massa om pandemin så gör inte det.
https://twitter.com/klasgranstrom/status/1354832300027105284?s=20
Mediecheferna läser dessutom MSBs råd, deras video, som fan läser bibeln. MSB säger inte att vi ska sluta att ta del av medierna rapportering lika lite som att MSB hävdar att medierna sprider oro. Det fattar alla normalbegåvade som besitter förmågan att lyssna, läsa och ta till sig det som förmedlas.
Hoppar över
För egen del så hoppar jag över alltmer av det medierna rapporterar om pandemin och jag älskar god journalistik och jag plöjer mängder av medier, varje morgon, dag och kväll. Jag struntar i stora delar av det medierna rapporterar därför att jag är trött på den korkade flockmentalitet som resulterar i att 5-10 journalister ställer frågor om varför Folkhälsomyndighetens chef åker buss utan munskydd istället för att fråga om antalet som vårdas på IVA, hur myndigheten bedömer framtiden, hur myndigheten ser på Astra-Zenecas brutna leveranslöften, vilka vaccin liger i pipelinen för att godkännas och en lång rad betydligt viktigare frågor. Så varför tilldrar sig en chefs bussresa utan munskydd mer intresse än de frågorna tror du?
För att bussresan (utan munskydd) är mycket viktigare eller för att det är lätt att klappa dit en fet rubrik med texten att Folkhälsomyndighetens chef brutit mot myndighetens egna rekommendationer?
Alla frågorna om bussresan bottnar naturligtvis i att här finns en enkel, rak konflikt som bottnar i ”hög tjänstemän gjorde bort sig”. Det handlar inte om verkligheten, inte om att spegla verkligheten, inte om att den aktuella chefen är en superspridare eller något annat som gör att det är en stor nyhet. Det är en stor nyhet därför att det är enkelt att göra en stor nyhet av det. Därför hoppar jag över merparten av det som skrivs om pandemin. Jag är helt enkelt trött på att oavsett vilka rekommendationer som ges, oavsett av vem så plockar medierna snabbt fram en annan expert som säger det diametralt motsatta. Det blir bara ett utdraget käbbel om lås, öppna, stäng ned, lås upp, vi är bättre eller sämre än andra och att en expert räknat fel, kryper till korset och medger felet.
Så Britton räknade fel, jaha okej då men varför rapporterade medierna så oerhört mycket om den verkligheten då?
Varför blir en före detta läkare som numera är författare och som inte jobbat inom vården på länge så viktig i mediernas rapportering?
Därför att någon, en journalist eller en mediachef tycker att det är en viktig del av verkligheten, därför att här finns en konflikt, ett motsatsförhållande och någon som går att ställa mot väggen – inte för att det enbart är verkligheten.
Inga push notiser
Jag har inga, läs inga, push notiser påslagna från något media, inte för att jag blir oroad utan för att de är irriterande. Jag läser hundratals RSS-länkar varje morgon – eller scrollar igenom kanske snarare. Här finns inga RSS-länkar om Covid-19 eller pandemin. Jag läser en hel del om pandemin men jag föredrar utländska medier för att slippa trätande experter som anser sig sitta inne med olika lösningar som alltid går mot myndigheternas rekommendationer.
I den här senaste debatten funderar jag över två saker:
Tror medierna verkligen på allvar att de bara skildrar verkligheten, utan filter, utan vinklingar och utan annat hänsynstaganden än verkligheten själv?
Borde inte en del mediachefer skaffa lite större, mer fotriktiga skor så att deras tår inte är så ömtåliga?
