Jag har ofta rekommenderat Sveriges Radios USA-podden där pålästa, duktiga journalister pratar om det som händer i USA utifrån ett svenskt perspektiv. Det är en podd, fylld av värme, kunskap och humor och då och då skapas en alldeles specielll känsla av närvaro och ofta när den journalistiska yrkesrollen rasar samman och vi hör människorna bakom.
I det senaste avsnittet så pratar de samlade om att Fernando Arias lämnar sitt uppdrag som korrespondent i USA. Han berättar om ett brev han har fått från en lyssnare som berättar om hur mycket hans rapportering och podden betyder. Brevet kommer från en dotter vars pappa ligger inlagd på en intensivvårdsavdelning i Covid-19. Fernando Arias har ringt upp dottern, tackat för brevet, och fått veta att lyssnaren, Leif, blivit sämre.
Rasar
Det blir med ens helt tyst i podden. Den yrkesmässiga rollen som innehåller krav om balans och objektivitet faller och fram kommer människorna bakom rösterna. Covid-19, ord och siffror plötsligt högst påtagliga, närvarande och nu handlar det inte längre om siffror, statistik, politiska påhopp och rapportering om hur det går med vaccineringen. Nu kommer en människa, en individ in i programmet och en pandemi blir något helt annat. Det är starkt, viktigt och ett bevis på att i sina bästa ögonblick så kan radio bli något mycket mer och större än objektiva, balanserade rapporter.
0 kommentarer